Jag hoppas på magi

För några dagar sedan skrev jag om förväntningar. Om förhoppningar och regnbågar, för att citera en av mina favoritartister.

Förväntningar kan vara svåra. Vissa böcker behöver man kanske läsa i en speciell sinnesstämning för att de ska passa en. Vissa böcker kanske aldrig kommer passa en vilken sinnesstämning man än befinner sig i.

Ikväll ska jag börja läsa en bok av en av mina absoluta favoritförfattare. En författare jag faktiskt bara läst två böcker av men också en författare som med sitt språk i de två böckerna fått mig att känna allt på känsloskala mellan fullständig förtvivlan och galen lycka.

Det finns ett begränsat antal böcker av Harry Martinson och jag sparar på dem. Jag har länge tänkt och velat läsa Vägen till klockrike och när min bokcirkel ville läsa den till vår nästa träff kände jag att det äntligen var dags.

Jag har faktiskt inga förväntningar. Jag är inte rädd för att läsningen ska ge något annat än villkorslös kärlek.

Det var fem år sedan. Nu ses vi igen.

klockrike

5 reaktioner på ”Jag hoppas på magi

  1. Jag har både ”Nässlorna blomma” och ”Vägen till Klockrike” i bokhyllan snett ovanför mig. Men ännu har jag inte läst någon av dem.

    1. Jag har läst Nässlorna blomma och älskade den. Och Aniara är en av mina favoritböcker, så jag förväntar mig mycket!

        1. Det är ett diktepos, den handlar om att jorden blivit förstörd och de sista resterna av människor är i rymdskeppet Aniara, de försöker hitta liv någonstans i rymden. Fruktansvärt tungt och sorgligt, men också vackert och överväldigande.

Kommentera