Jag och Earl och tjejen som dör

9789132166952_200_jag-och-earl-och-tjejen-som-dor_haftadJag och Earl och tjejen som dör är lite som sin titel: rapp och vitsig och mitt i allt gör den en djupdykning i det gravallvarliga – så snabbt att en inte riktigt hinner fatta det förrän en är uppe igen.

Kanske är det att det allvarliga maskeras av det tillkämpade roliga, kanske är det att jag egentligen är ganska irriterad på Greg och den typen av killar som känner att de måste vara så roliga hela tiden, kanske är det allt det som gör att boken aldrig riktigt griper tag.

Samtidigt är det också en del av det sorgliga. Greg är så osäker, och egentligen är det fantastiskt skrivet av Jesse Andrews för jag ser Greg framför mig, ser att det roliga är en yta. Det svåra är att komma under den. Gregs bästa kompis Earl, som han gör filmer tillsammans med, känner jag mycket mer för – och så Rachel, som blir sjuk i leukemi och som är den Greg försöker muntra upp hela boken igenom.

Rappt, lättläst, vitsigt och med en snabbt förbiilande sorgkant som ändå på något sätt stannar kvar. Jag är inte helt säker på vad jag tycker om Jag och Earl och tjejen som dör och jag är inte helt säker på att jag kommer minnas den om ett år eller två. Men jag vet att jag just nu gillade jag den.

Hitta den här eller här.

Andra som bloggat om boken: Fiktiviter, Prickiga Paula, MsHisingen, Litteraturkvalster och småtankar, BibbloAnna, Ylvas läsdagbok.

2 thoughts on “Jag och Earl och tjejen som dör

  1. Passa på att se filmen om du får chansen – jag tyckte nästan mer om den än boken. Främst för att killen som spelar Earl är så himla rolig.

Kommentera