Jonathan Strange and Mr. Norrell – Susanna Clarke

För länge, länge sedan när magin fortfarande existerade i England, var den störste magikern the Raven King, ett människobarn som växte upp bland älvor. Nu är det början av 1800-talet, the Raven King är bara en legend, och engelsmännen, med sin galne kung och sina slagfärdiga poeter, tror inte längre på magiker. Då uppenbarar sig enstöringen Mr Norrell och nyheten om magins återkomst till England sprider sig. Han övertalas att hjälpa regeringen i kriget mot Napoleon och åker till London där han möter den begåvade Jonathan Strange.

Jonathan Strange & Mr. Norrell är en ganska märklig bok. Med det inte sagt att den inte är bra, snarare tvärtom skulle jag vilja säga. Den ger mig ett huvudbry om vad som egentligen är rätt och riktigt, vad som är fel, vad som är verkligt och vad som är overkligt. Och jag tror att det är författarens mening. Det här är inte en bok om ond och god magi, eller snarare är det inte en bok där ond och god magi tar sig särskilt utstuderade eller specifika former. Ont och gott är inte skilda från varandra utan i allra högsta grad sammanflätade, närvarande hos alla magiker och hos alla personer utan att läsaren riktigt kan skilja dem åt. Det är otroligt intressant.

Samtidigt som boken är ett myller av olika personligheter och karaktärer, alla med sina speciella och unika drag, är den också ett fantastiskt porträtt över ett 1800- tals England där precis allt är möjligt och där allt som kan ske, sker. Miljöer och personer är fantasifullt beskrivna, och allra vackrast är de världar som dyker upp i fantasin.

Det krävs ganska mycket för att väva en sådan väv Jonathan Strange & Mr. Norrell består av. Därför är det inte konstigt att boken inledningsvis är ganska långsam, fattig på spänning och utförligt beskrivande, det må vara förlåtet. Jag kan dock inte låta bli att tycka att Clarke är lite för långsam och drar ut på allting lite för mycket, jag är nära att ge upp ganska många gånger under de två-trehundra första sidorna. Men när väl det magiska och det fantastiska tar fart, blir boken oerhört spännande och de sista femhundra sidorna försvinner lika snabbt som de femtio första. Den grund som Clarke tidigare i boken lagt blir botten för en helt ny värld, en värld där allting får sin plats och där ingen detalj går obemärkt förbi. Sättet att skriva och läsarens inlevelse utvecklas i takt med att karaktärerna i boken själva får mer inlevelse i sin egen historia, själva dras djupare och djupare ner i den virvelvind som sammanbinder olika världar, tidsepoker och sanningar. Det är oerhört skickligt gjort, och det fängslar mig så att jag omöjligt kan släppa ifrån mig boken.

Samtidigt som boken blir mer spännande efterhand, tar också de svarta små kornen av dysterhet över mer och mer, stämningen blir mörkare och mörkare och påverkar både läsaren och karaktärerna i allt större utsträckning. Jag som tycker det sorgliga är vackert och som fängslades av de små, små inslag av dysterhet som inledningsvis präglade boken, blir både uppslukad och fascinerad när mörkret till slut tar över mer och mer och det onda och goda blir alltmer flytande. Den långsamma och alldeles för utdragna inledningen till trots är det en fascinerande (liten) bok som verkligen knyter samman ett Charles Dickens- England med ond och god magi, mer eller mindre småsinta varelser och en stor portion med underbart elaka karaktärer.

0 replies on “Jonathan Strange and Mr. Norrell – Susanna Clarke”

  1. […] bok cirkulerat omkring i bloggvärlden: Jonathan Strange and Mr Norrell läses både här och där. Jag läste boken för tre år sedan och jag var som uppslukad och helt bortkopplad från omvärlden. Jag börjar bli verkligt sugen på […]

Kommentera