Konsten att vara kvinna – Caitlin Moran

Caitlin Moran blir kallad ”Patt-Lisa” på sin trettonde födelsedag. På sitt första jobb ombeds hon att sätta sig i chefens knä för att få en befordran. I Konsten att vara kvinna skriver hon fantastiskt insiktsfullt och humoristiskt om tiden däremellan och efter och om hur det är att vara kvinna i dagens västliga värld – om det så handlar om att rätten till att göra abort eller rätten till att ha trosor som inte åker in och upp där de absolut inte ska vara.

Det är otroligt underhållande och humoristiskt men det är också fantastiskt viktigt. Det är märkligt att vi lever i ett samhälle där ena halvan av mänskligheten fortfarande måste slåss för att försvara rätten till sin egen kropp och fortfarande tvingas stå ut med sexistiska kommentarer och få mindre lön bara för att vi inte riktigt ser likadana ut överallt. Feminismen behövs och Caitlin Moran förklarar varför med ett språk ingrott med skarp ironi och humor – utan att en för den sakens skull går miste om budskapet.

Genom åren har alla upptänkliga sorters sexism vuxit fram och grumlat vattnen. Nu för tiden finns det mulliga kvinnsgrisar, och det finns män som håller på med ”ironisk sexism”, vilket gör att det teoretiskt sett inte är sexistiskt att kalla en för ”Pattlisa” eller att beordra en att fixa en macka åt dem, utan att det är ”humor” och att man alltså måste garva.
 Nu för tiden har det tarvliga bemötandet av kvinnor tagit sig en uppsjö diffusa, otydliga eller nästan helt maskerade uttryck. Att slåss mot dem är som att kämpa mot mögellukten i hallen med en brödkniv som enda vapen.

Åh vad jag önskar att jag hade fått den här boken i min hand några år tidigare, när jag var en något vilsen hårdrockare i slutet av tonåren och började förfasa mig över sexistiska orättvisor men utan en bra grund att stå på, innan jag vågade hävda mig och slå tillbaka när killar tog sig friheter på krogen. Caitlin Moran blåser liv i gamla fördomar, ställer upp dem mot väggen och ifrågasätter dem med ett stort och versalt VARFÖR DÅ?? som verkligen behövs.

Men det är inte alltid jag håller med henne. Nej, ni läste rätt. Även om jag är helt beredd att stämma in i hyllningskören kring Caitlin Moran finns det några, ytterst få, punkter där jag har helt andra åsikter. Som det här med armhålshåret, till exempel. Att det bara är en estetisk fråga och inte alls har med kvinnokampen att göra håller jag inte med om. Är det inte precis som med de andra behårade delarna av var kvinnas kropp, något som från början var naturligt men i  eftermälet av framförallt porrindustrin och massiva reklamkampanjer från rakbladsjättar blivit tabu och till och med anses som onaturligt?

Och angående översättningen – genomgående verkar den vara bra men jag undrar hur i hela friden översättaren tänkte när Caitlin Moran berättar om taskiga, sexistiska ”skämt” och den här meningen dyker upp: ”Fast vitsarna är inte ‘roliga’, de luktar mera… skämt.” Hade inte ”unket” varit ett bättre slutord i den meningen? Jag förstår tanken men jag tvivlar på att meningen skulle vara en ordvits – det verkar inte som det i sammanhanget.

Men det är ändå bara en droppe i det hav att hyllningar jag avser att hölja den här boken i. Konsten att vara kvinna kommer att bli oumbärlig i min bokhylla och jag kommer trycka den i handen på varenda medkämpe i den feministiska kampen – men kanske ännu mer i händerna på de killar som tycker det har en given rätt till kvinnors kroppar och som kommer med dolda sexistiska skämt om att kvinnor hör hemma i köket. Till dem, till de som tycker att feminismen inte behövs och egentligen till alla andra också, kommer jag presentera Caitlin Moran med samma versaler hon använder precis överallt där hon tycker det behövs: LÄS DEN HÄR!

Albert Bonniers förlag, 2012.

Köp den här eller här, och gör det nu!

Dark Places och Pocketlover har också läst och hyllat!

15 thoughts on “Konsten att vara kvinna – Caitlin Moran

    1. Den är väldigt läsvärd! Och den går fort att läsa för den är helt omöjlig att lägga ifrån sig 🙂

  1. Det låter som en bok man kanske skulle läsa, jag har sneglat lite på den innan 🙂 Personligen har jag inte känt mig utsatt för någon könsdiskriminering åtminstone har jag inte känt det så. En och annan kollega har däremot fått höra en del om vad jag tycker om deras ”skämt” ibland och då brukar då sluta. Men en sådan här bok är ju viktig för alla, speciellt om man tycker det är lite jobbigt att stå upp för sig själv. Bra recension där 🙂

    1. Det tycker jag verkligen, den är jättebra! Sen tror jag inte man behöver ha varit utsatt för att uppskatta den, tror alla kan tycka den är bra.

      Det är just såna ”skämt” Moran talar om i boken, som inte alls är skämt egentligen utan bara förtäckt sexism. Jag har alltid umgåtts mer med killar än tjejer och därför fått höra en del, killar som tyckt att man ska ta tafsande på krogen som ”en komplimang”, ”skämtat” om att tjejer passar bäst i köket osv (givetvis inte från alla men ibland tror jag inte de inser själva vad de säger heller). Jag önskar att jag haft argument som Morans (och andra författares) tidigare i livet!

      Tack! Tyckte det var jättesvårt att skriva något, speciellt när man gillar en bok så mycket.

  2. Jag är tjugoåtta år gammal och har aldrig känt mig diskriminerad för att jag varit flicka eller kvinna. Vi har kommit så långt med jämställdhet i västvärlden, att jag anser att det bara är otacksamt att klaga. Jag är dessutom emot aborter, utom när kvinnans hälsa är i fara, vilket retar gallfeber på många ”feminister”. Jag är med andra ord ganska konservativ i dessa frågor och har svårt att kalla mig ”feminist”. Visst är det konstigt att kvinnor fortfarande ofta får mindre lön än män, och killar ska naturligtvis inte ”ta sig friheter”. Men i stort sett anser jag att feminismen inte längre behövs, så jag misstänker att den här boken inte är något för mig.

    1. Kanske är det just därför du borde läsa den här boken! Jag pratar inte bara om diskriminering på arbetsplatsen utan just sådana dolda sexistiska skämt Moran pratar om, som ”ska inte du gå och fixa en macka, höhöhö” eller sexskämt om tjejer som förekommer ofta, tyvärr även på skolgårdar. Är det okej att det finns ett lönegap mellan kvinnor och män? Att män faktiskt tar sig friheter på krogen? Nej, det är därför feminismen behövs.
      Det senare handlar om att patriarkatet i evigheter intalat mänskligheten att män är mer värda än kvinnor, att män har rätt framför kvinnor till deras egna kroppar. Därför gör en del män så, därför begår en del män våldtäkt. Det finns tjejer som får höra att de får ”skylla sig själva” när de blivit våldtagna för att de druckit, eller hade för kort kjol. Att det är deras eget fel att en man våldförde sig på dem. Det finns unga tjejer som blir kallad ”slampa” och ”madrass” för att de ligger runt – det finns killar som gör det samma och blir kallade ”hingstar”.
      Kvinnor intalas att de i dagens samhälle måste raka sig, sminka sig och fixa sig för att duga – en tjej som visar sina orakade armhålor i TV får hundratals kommentarer på facebook om hur ”äcklig” hon är. Kvinnor har i snitt lägre lön än män. Det finns en snedvriden bild i samhället där kvinnor ses som objekt, det finns orättvisor och har du aldrig märkt av det kan du känna dig lyckligt lottad. Men det finns kvinnor som utsätts för det och så länge det gör det tycker jag definitivt inte det är ”otacksamt att klaga”. Jag klagar inte, Caitlin Moran klagar inte. Hon visar på trista och sanna fakta och hon gör det med ett fruktansvärt bra språk och väldigt humoristiskt.
      Andra böcker jag verkligen kan rekommendera är Nina Björks ”Under det rosa täcket”, Märta Tikkanens ”Män kan inte våldtas” och Katarina Wennstams ”Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman”.

    2. Angående abort, det finns ett väldigt bra kapitel i Morans bok om det. Min åsikt är det är långt mer fruktansvärt för ett barn att växa upp oönskat, med en mamma som inte vill ha det, än att man gör en abort. Självklart ska man inte använda abort som preventivmedel men det finns våldtäkt, det finns misstag och att en kvinna ska ha rätt till att göra abort handlar också det om hennes rätt till sin egen kropp.

  3. Har inte hört något om författarinnan tidigare – vem är hon? Men nyfiken blir jag! Är själv av den åsikten att feminismen verkligen behövs fortfarande. Kvinnor har varit ”det andra könet” från begynnelsen och att ändra på så gamla värderingar i vår egen och i andras kultur tror jag tar längre tid än några decennier. Det finns mycket ”diskriminering” som inte syns eller hörs så mycket och som bara glider förbi våra medvetanden, tror jag.

    Haha, håller helt med om kroppsbehåringen. 😛 Tänk så många manliga armhålebuskar man får se så här i OS-tider (på de som tävlar alltså). Undrar vilket ramaskri det hade blivit om man fått se en kvinnlig sådan. Fast nu börjar ju samhällets ideal även föras över till männen – de vaxar sig ju också till viss grad och får inte vara FÖR håriga, då det anses vara äckligt.

    1. Hon är krönikör på Times till vardags 🙂

      Ja, eller hur! Jag tror också det finns mycket diskriminering och sexism som inte syns eller märks förrän man faktiskt tänker på det. Haha, det där med OS har jag inte ens tänkt på men det har du ju helt rätt i. Tänker på den där tjejen i melodifestivalpubliken som hade håriga armhålor och blev uthängd på facebook med kommentarer om hur äcklig hon var. Sjukt!

      Tror du skulle gilla boken, hon skriver väldigt bra 🙂

Kommentera