Kristin Lavransdotter – Sigrid Undset

Kristin Lavransdotter är samlingsnamnet på Sigrid Undsets trilogi om det medeltida Norge och framförallt om Kristins uppväxt och liv där. Jag läste de tre böckerna i en samlingsvolym som månadsbok i den nordiska läsutmaningen, jag kommer här recensera alla tre och berätta lite om handlingen i varje bok – men det förekommer inga större spoilers.

I första delen, Brudkronan, är Kristin ung och oförvägen och bor gott tillsammans med sin familj på Jörundgård. Ganska snart blir hon trolovad med Simon Andresson, men just som fästningsölet planeras träffar Kristin Erlend Nikulausson och blir handlöst förälskad.

Året är 1306 när berättelsen tar sin början och fantastiskt väl lyckas Sigrid Undset just med att få läsaren att känna sig som hemma i en tid som ligger långt ifrån vår. Seder och bruk, miljö, personporträtt och tal är så levande och så målande att det är svårt att tänka sig att allting inte har hänt på riktigt. Det är lätt att se allting framför sig, speciellt bidrar det ålderdomliga språket till känslan och även om jag läser långsamt – för att verkligen ta in allting – så älskar jag det.

I andra boken, Husfrun, är Kristin äldre och första bokens vedermödor har definitivt satt sina spår. Samtidigt som språk och stämning är ungefär desamma som i första boken märks ändå en betydlig skillnad hos Kristin själv – mycket av det barnsliga och en del av den levande fantasin har fått stiga åt sidan för en vuxenhet som känns för tidigt intryckt i en ung flicka. Kanske det är därför Kristins beslut inte alltid verkar vara de rätta och kanske är det därför hon ibland känns långsint som synden.

Men levande, det är berättelsen fortfarande och dessutom ännu bättre än första boken – kanske för att Husfrun väver ut sina berättartrådar långt utanför godsets gränser. Mycket mer än i Brudkronan berättas det om fränder och grannar, om Kristins systers liv och om hennes föräldrar. Jag gillar den djupare inblicken i norskt medeltida liv och framförallt gillar jag att få ett vidare perspektiv. Det blir aldrig för många personer att hålla reda på och alltid är ändå Kristin den röda tråden – men att få berättat även om andra personers liv är en stor tillgång.

Bättre och bättre blir det alltså och allra mest älskar jag den sista boken – Korset. Sigrid Undset har totalt fått mig i sitt våld med sin färgstarka, vackra och sorgliga berättelse – jag lider med karaktärerna när de har sorg, jag ler åt dem när de är lyckliga och jag grämer mig något otroligt över hur fel det kan bli över bara några missuppfattningar.

Luras inte av att boken beskrivs som en kärleksroman för den är mycket mer än så. Den är ett fantastiskt kvinnoporträtt och en ofattbart levande historisk roman. Kristin Lavransdotter och hennes familj, vänner och ovänner är så väl tecknade att de tycks andas och själva göra avtryck på berättelsens sidor. Jag kommer ha mycket svårt att glömma dem och även om den ibland framkallade tårar så älskade jag varenda del av historien.

bokmania berättar också om Kristin Lavransdotter.

14 thoughts on “Kristin Lavransdotter – Sigrid Undset

  1. Jag läste de här böckerna på 80-talet och jag minns de fortfarande som en underbar läsupplevelse. När någon frågar om mina favoritböcker så kan jag ofta referera till de här, trots att det är så länge sedan jag läste dem. Kul att veta att de håller fortfarande. För det är ju bra litteratur!

  2. Du har tagit bort din jämförelse med ”Arn”-böckerna, men jag måste ända säga att jag tycker helt tvärtom. Jag föredrar dem framför ”Kristin Lavransdotter”, för jag tyckte bättre om personerna där. Men jag måste ända säga, att KLD fungerar som en intressant beskrivning av 1300-talets Norge. Fast nu har jag också läst (eller i alla fall skummat genom) ”Arn”-böckerna bara nu i vinter, medan det är sju år sedan jag läste KLD. Alltså vore det kanske inte en dålig idé att läsa genom den också, men jag har ju så många andra böcker att läsa också. Fast intressant nog är mitt nuvarande läsprojekt, ”Fem pärlor till Jungfruns krona” väldigt lik ”Kristin Lavransdotter” i sitt upplägg: En kvinnas liv beskrivs i tre olika delar i en trilogi.

    1. Ja, jag kom på direkt efter jag publicerade recensionen att jag inte tyckte det hörde hemma. Men om du kommer ihåg vad jag skrev så står jag absolut för det 🙂

      Fem pärlor… låter intressant, ska nog läsa den också någon gång!

      1. ”Fem pärlor…” av Maria Gustavsdotter utspelar sig i Sverige, närmare bestämt i och runt omkring Kalmar, på 1500-talet. Huvudpersonen heter Gertraud Hansdotter. Upplägget är som sagt likt det i ”Kristins Lavransdotter”, och de olika trilogierna olika tre delar har olika men ändå likartade namn: ”Brudkronan”, ”Husfrun” och ”Korset” respektive ”Dottern”, ”Hustrun” och ”Änkan”. Jag tror att du skulle gilla den.

Kommentera