Kulturfyran om drömmar

Kulturfyrans nya handlar om drömmar och besvikelser.

1. Har du varit med om något som överträffade dina förväntningar?

Mycket. Det kanske bästa exemplet var när jag efter mycket tveksamhet följde med mamma på min första Shine On– konsert. Tveksamt för att jag visste att ingen kan spela Pink Floyds musik som Pink Floyd, och varför då göra en PF- tribute? Men oj vad jag bedrog mig. Inte exakt likt naturligtvis, men tillräckligt fantastiskt och respektfullt för att både jag och morsan skulle sitta med hakorna hängande och tårarna rinnande.

Dessutom överträffade den ganska frekvent nämnda Twilight mina förväntningar någonting nästan absurt mycket….

2. I somras såg jag Van Morrison på jazzfestivalen. Han är en annan av mina favoriter. Fast tyvärr tyckte jag att han var en besvikelse. För mig är han bättre på skiva. Har du någon sådan upplevelse, när något gjorde dig besviken?

Att Peter Jackson förändrade Faramirs karaktär så gravt i The Two Towers gör mig fortfarande besviken varje gång jag ser filmen.

3. Tja, nu har jag sett flera av mina favoriter i år. Men en jag inte sett än är Neil Young. Vilken artist har du inte sett, som du vill se?

Ojojojoj….. Var ska vi börja? Döda eller levande? Både och? Högst upp på listan står naturligtvis det omöjliga, Pink Floyd. Men förra våren fick jag i alla fall se Roger Waters, så jag borde ju vara en fjärdedel nöjd där. Samma sak med nummer två på listan, Led Zeppelin. I våras var jag, mamma, mormor och morfar och såg Robert Plant, och det är ju alltid något. För att fortsätta med de omöjliga, så är Queen högst på listan. (och nej, även om de turnerar under namnet ”Queen” än idag, så är det inte Queen utan Freddie Mercury i min åsikt. Punkt.) Sedan finns det en hel hop andra som jag vill, och säkert kommer, se någon dag: David Bowie, U2, Bruce Springsteen, Rolling Stones… Listan är…. lång. Längre. (Oj… blev mer än en artist där….)

4. Kring Idol pågår en intensiv debatt för en av programledarna i TV4:s delprojekt T V400 har en programledare kallat en tävlande för “bögig” och menat att det är negativt. Många undrar hur hon kan se sig själv i spegeln, med sådana åsikter. Vad tycker du? Är det en bra attityd i tv att kalla saker som är dåliga för bögiga?

Det beror väl helt på sammanhanget och artisten det pratas med, samt om det menas positivt, negativt eller på skoj. Fortfarande ett halvkänsligt ord, som dock ha verkat förlora det mesta av sin negativa laddning på senare år. I det här fallet tror jag inte det är ordet utan programledaren det är fel på.

Kommentera