Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Har precis läst ut Ernest Hemingways Den gamle och havet.

Sammanfattas:

”Santiago är en gammal man som fiskar ensam i sin båt utanför Kubas kust. I åttiofyra dagar har han varit ute till havs utan att få fisk. Men på den åttiofemte dagen får han napp. En svärdfisk som är lika stor som båten hugger på kroken. I mer än ett dygn, fram till det ödesdigra slutet, kämpar han ensam mot ett djur som är många gånger större och starkare än han själv.”

Adlibris kallar den dessutom ”spännande och storslagen”. Och visst är den det, men jag tycker inte det är spänningen eller storslagenheten som är den största behållningen. Det är inte kampen mellan den gamle och fisken utan snarare kampen mellan den gamle och livet, med krafter som han inte kan påverka eller stå emot. Den heter ju faktiskt ”den gamle och havet”. Inte ”den gamle och fisken”. Men det hade varit rätt roligt.

Sammanfattningsvis är den rätt sorglig. Eller inte speciellt sorglig kanske, men lite dyster. Hemingway poängterar verkligen alltings meningslöshet och den fullständiga ensamheten. Och han gör det naturligtvis, bra.

Kommentera