Människor och monster i Fire

0575085134I Kristin Cashores Graceling berättas om ett land med sju kungadömen där utvalda barn föds med särskilda gåvor – och olikfärgade ögon. När jag läste Graceling förälskade jag mig i den orubbliga Katsa, begåvad med konsten att döda och fullständigt stentuff och kompromisslös.

Fire utspelar sig i samma värld, men miltals ifrån Graceling. På ytan händer det inte så mycketdet är en långsam berättelse där ett krig länge pyr i utkanterna utan att riktigt fatta eld. Tiden är strax före Graceling, platsen är på andra sidan bergen. Här pågår strider mellan kungen och rebellerna och här finns monster som drar till sig offer genom sitt färgsprakande yttre. Bevingade och täckta av gnistrande färger, fåglar och alla möjliga sorters djur.

Och människor. Fire är en av de sista människomonstern, född av ett monster och en människa och hennes i det närmaste overkliga skönhet både förtrollar och föder hat. Fire måste gömma sig för att folk inte ska ta sig de friheter med henne de tror sig ha rätt till, måste täcka över sitt hår för att inte driva människor och djur till vansinne.

Jag brukar reagera och verkligen ogilla böcker där utseendet ges huvudrollen istället för personen, där snygghet är något viktigt och påpekas på sida efter sida. Fire är den en av de få böcker jag läst som faktiskt gör något viktigt av fenomenet som är den otroligt vackra huvudrollsinnehaverskan, som inte bara nämner det som ett faktum att hon är snygg utan faktiskt problematiserar det och ger det en historia som är skrämmande – både i sig och i relation till vårt eget samhälle.

Precis som Feuerzeug ser jag mycket av vår samtid i Fire, framförallt det fruktansvärda i att kvinnor av vissa förövare inte anses ha rätt till sina egna kroppar, att vissa våldtäktsoffer får bära skammen själva för att de var ”snygga” eller ”klädde sig utmanande” eller ”egentligen ville”.

Fires skönhet är inte ett attribut, utan en problemställning. Det är dessutom inte den enda, frågor om skuld och om ett brott någonsin kan vara berättigat ställs också i Fire, liksom frågan om vilka som egentligen är de verkliga monstren.

Jag tror det är lätt att bli besviken om man läser Fire och förväntar sig en ny Graceling, om man möter Fire med viljan att hon ska vara en ny Katsa. Det är hon inte, men hon är inte mindre intressant för det och jag älskade henne precis lika mycket. Jag älskade Fire, jag tycker det är en fantastisk bok och jag är mer nyfiken än någonsin på att fortsätta med Bitterblue.

5 thoughts on “Människor och monster i Fire

  1. Nä men! Nu vågade jag inte läsa den här recensioner för är mitt uppe i läsningen av boken men det verkar som om vi parallelläser, haha! Otroligt roligt!

    1. Tack, vad kul att du tycker om den! Jag håller verkligen med dig om att det är synd att Fire inte tolkas på det här sättet av alla, för det verkligen en briljant bok.

Kommentera