Något om Nattfåk och om styrkan i sägner

Jag läser Johan Theorins Nattfåk just nu och den är så krypande otäck att jag nästan håller andan på kvällarna i höstmörkret och hör märkliga ljud knäppa i väggarna – det är bara höstvinden men i boken är det de dödas röster och det är lätt att inbilla sig saker när någon skriver så bra som Johan Theorin gör.

Extra kul var att boken inleddes med en kort svensk folksägen från 1800- talet, en som jag läst många gånger då sägner och sagor är ett stort hjärtebarn hos mig.

De döda samlas varje vinter för att fira jul. Men en gång blev de störda av en ogift gumma. Hennes klocka hade stannat, så hon gick upp för tidigt och kom mitt i julnatten till kyrkan. Det sorlade av röster som om det var gudstjänst där och det var fullt med folk. Plötsligt såg gumman sin fästman från unga dagar. Han hade drunknat många år tidigare, men nu satt han i en kyrkbänk bland de andra.

Den är kort och enkel men i höstmörkret får den mig att rysa, delvis just för att den är så enkel och inte utbroderad och delvis för att det var sådant här man verkligen trodde på i Sverige förr i tiden, faktiskt inte för så himla länge sedan om man tänker efter. Det finns en annan, liknande sägen som jag också tycker är så där hemsk och härlig i all sin enkelhet och som jag tänkte berätta för er i höstmörkret.

Efter klockan 12 på natten
firade de döda sin julotta i socknens kyrka.
Då skred en länge sedan hänsoven församling in i kyrkan.
I kyrkan stod den sist döda prästen för altaret
Folk som kommit förbi kyrkan på julnatten
har hört de döda sjunga psalmer.
Men de har aldrig stannat länge vid kyrkan
Utan skyndat fort därifrån.
Ibland kan du se jord på kyrkbänken
När du kommer till julottan
Det är döingemull.

6 thoughts on “Något om Nattfåk och om styrkan i sägner

    1. Ja gör det, den är kanon 😀 Nattfåk är ännu bättre och visserligen fristående men jag skulle ändå läsa dem i turordning 🙂

  1. Nattfåk har jag läst, den var krypande otäck, missade att han gett ut en tidigare så Skumtimmen har jag inte läst än, men snart så…

    1. Skumtimmen är också bra! Han har ju en ny ute nu, Sankta Psyko, som jag tänkte läsa så snart jag hinner också.

  2. Bestämde mig på fläcken på mässan efter att jag läst baksidestexten på Sankta PSyko att läsa de andra också! 😛
    För övrigt kan jag tillägga att den där lilla sägnen om de dödas julotta var en av mina favoritspökhistorier när jag var liten 🙂 (Den är längre än så där)

    1. Det tycker jag, de är riktigt bra! 🙂
      Menar du den första eller andra? Det är den andra jag hört mest sen jag var mindre men oftast i det formatet…

Kommentera