När änglar dör – Andreas Roman

En del böcker är man menad att läsa. En del böcker läser man om i veckovis innan man läser själva boken. En del böcker väntar man på i åratal innan de faktiskt ges ut och ibland hinner förväntan byggas upp så skyhögt att författaren hade behövt vara bergsklättrare för att man som läsare ska anse att förväntningarna är uppnådda. En del författare är bergsklättrare, en del är det inte och deras böcker brukar falla med en jordskredsras.

Men den här recensionen handlar inte om sådana böcker. Den handlar om böcker man bara snubblar över, som över en felplacerad sten på gatan när man går runt med huvudet bland molnen och inte ser sig för var man placerar fötterna. Eller som en låt man råkar höra på radion när man egentligen inte lyssnar men som sedan blir ens favorit.

Ni förstår vad jag menar. Och När änglar dör är en sådan bok. Den verkade egentligen inte alls som min typ av bok och jag hade inte tänkt att läsa den. Men den utövade någon slags dragningskraft på mig när jag gick och strosade på biblioteket och främst fångade mig titeln. Så jag läste den och glad är jag över det för det är en fängslande och mycket annorlunda bild av Bibeln som Andreas Roman målar upp. Inte minst är den fantasifull, förstås. Och det är faktiskt ganska viktigt att hålla i minnet när man läser den, för vad När änglar dör framförallt är, är ett mycket påträngande bevis på hur ord ihopsatta i rätt mening kan förvrida huvudet på folk och plantera åsikter och tankar vilka inte alls hör hemma där från början. Den är ett skräckexempel på vad bokstavstro och fundamentalism kan göra med människor, med troende och med samhället i sig.

Egentligen är det inte så mycket handlingen som är det viktiga utan snarare det som spelas upp bakom. Historien som berättas är den om världens skapelse, om Gud, om människans tillkomst till jorden och om Jesu liv och verk på densamme, sett ur Satans perspektiv. Det är framförallt relationen mellan Gud, Satan och ärkeänglarna som är så otroligt intressant, för Roman faller inte tillbaka på någon slags allomfattande och evigt förlåtande allsmäktighet och ärkeänglarna är precis som människorna lömska, lättlurade, falska och depraverade. De faller för lögner och ränksmideri och hela tiden finns Satan och Gud som två motpoler och samtidigt två delar av samma sak och ser och hör det mesta som pågår, försöker att styra världen åt rätt håll men ser med sorg på hur människan blir alltmer svart, förljugen och illasinnad.

Boken står och faller med sitt språk och balanserar utan att överdramatisera på en ganska så skarp knivsegg. Ibland känner jag att det är nära att Roman tar sig vatten över huvudet och hela berättelsen kommer falla ihop med ett ljudligt brak, ibland är jag rädd att trovärdigheten kommer försvinna och mest lämna ett ekande tomrum efter sig. Men det är mest bara övergående glimtar av tvivel, och i slutändan håller det faktiskt.

Hur galet det än är, så håller det hela vägen. Jag kan tänka mig att boken går att läsa på olika sätt men jag tycker det mest intressanta med den är psykologin, hur många olika grader av förmätenhet och småsinthet det finns och hur djupa spår lögner kan sätta. Det är ingen vacker berättelse; den badar i blod och hemskheter och det understryker dess budskap: inget är heligt, sant eller äkta och allt är målat i svart.

0 replies on “När änglar dör – Andreas Roman”

  1. […] När änglar dör av Andreas Roman är en väldigt bra skräck/mythistoria om hur Gud skapade jorden och människan, sedd ur Lucifers perspektiv. Andreas Roman ger en bild av skapelsen som definitivt inte är den vi läser i Bibeln och det är ganska viktigt att hålla i minnet att det är både vinklat och påhittat (vilket ju självklart också går att diskutera om Bibeln själv!) för det är mycket, mycket övertygande och otroligt intressant. Det är också en ganska hemsk historia som badar i krig och blod, och inte bara är den hemsk för att den handlar om en ängel som blir nedstörtad i helvetet utan också för att den tar upp människans ondska, förljugenhet och illasinnande mot sina medmänniskor. Sannerligen får Andreas Roman läsaren att tänka i ganska nya banor. […]

  2. […] de jag har läst har jag älskat. Han har skrivit böcker som Mörkrädd, Någon i din säng och När änglar dör. Den senaste är en ovanlig skildring av himmelriket och Bibeln – ur den fallne ängeln […]

  3. Ikväll skrev jag om När änglar dör i min och min sambos blogg och skämdes lite när jag föll över detta inlägg. Fantastisk recension av boken, må jag säga. Kunder verkligen inte sagt det bättre själv. 🙂

Kommentera