När en inte älskar en hajpad bok

9789129674026_200_godnatt-mister-tom_kartonnageDet är så många som berättat hur fantastisk Godnatt Mister Tom är. Hur sorglig den är, men samtidigt så bra. Kanske för många. För nu känns det lite som att svära i kyrkan men jag tyckte inte den var så hemskt bra, faktiskt. Absolut att historien om hur den lille pojken William blir evakuerad under andra världskriget och byter tillvaro från en hård, känslokall med en mamma som misshandlar honom till en varm och gemytlig med vänner och lärlek berör mig, men det händer inte så mycket på djupet.

En orsak är språket. Jag har aldrig läst någon bok av Michelle Magorian tidigare men jag tycker att språket är ganska uppstyltat och påminner mig lite om min mammas ungdomsböcker från 1950- talet där allting mest är ett uppradande av händelser och där alla är antingen genomonda utan förklaring (som mamman) eller rödkindade, snälla, rara ungar (som kompisarna Will får på landet). Jag får inte någon större känsla för dem. Faktiskt inte för William heller, som under alla underlägsenhet är fantastiskt begåvad i allting och är både skådespelare under den skrämda ytan och som lär sig skriva och räkna rekordsnabbt. Det tar sig lite på slutet och många karaktärer får lite mer djup men Godnatt Mister Tom blir faktiskt ingen favorit.

Det är ibland dumt – och kanske orättvist – att förvänta sig så mycket av en bok som alla älskar så otroligt. Kanske hade jag tyckt bättre om Godnatt Mister Tom om jag läste den när jag var mindre och inte hade läst så mycket om den.

Andra som bloggat om boken: Kulturkollo, Annas bokhörna, Bokmamma, Bokblomma, Läslusten, Kim M. Kimselius, The Book Pond.

8 thoughts on “När en inte älskar en hajpad bok

  1. Jag läste den för första gången då den var ny och jag var typ nio år. Tänker att min syn på den har med det att göra och har inte läst om den på många år. //Linda

    1. Ja, så är det ju ofta med böcker en läser när en är mindre.. Har inte läst om Narnia på många år och vet inte om jag vågar det heller!

  2. Jag tyckte jättemycket om denna, men jag minns att jag blev förvånad när jag såg att den var så pass nyligen skriven! Jag trodde den var betydligt äldre – kanske tex 50-tal…

    1. Ja, den har ett ganska gammalmodigt språk! Själv blev jag påmind om min mammas ungdomsromaner som skrevs någon gång på 50- talet.

  3. Jag har faktiskt funderat på om det här är en bok som håller för en omläsning och det har känts som att jag kanske vill spara den som ett bra läsminne.. Kanske var bra tänkt av mig!

    1. Det är svårt det där… För även om en sådan bok inte är så bra som en kanske vill minnas så ligger det ju också något i att minnas själva läsupplevelsen när en läser om den, och det kan säkert göra boken bättre också. Ibland är jag i valet och kvalet om att läsa om gamla favoritböcker..

  4. Tror att det är som du är inne på att man kan minnas sin läsupplevelse från när man är yngre och den upplevelsen går liksom lite utanför själv boken och kommer man då och läser boken som vuxen så kan man inte riktigt fatta.
    En av mina favoritböcker som liten var en annan bok av Magorian, Plats på scen. Jag tror aldrig att jag vill läsa om den, vill inte riskera den där tråkiga vuxenkänslan av att ”men det här var väl inget?”.

Kommentera