Oktoberfavoriter och novembers mörkerlängtan

Någonstans mot slutet av oktober börjar en mörkerlängtan dra extra hårt i mig. Efter sommarens ljusa nätter och höstens vackra färger kommer så oundvikligen november, en månad de flesta avskyr men som jag ändå tycker om på något sätt. Kanske för att jag omfamnar mörkret istället för att kämpa mot det, läser dystopier och eländesskildringar och tålmodigt väntar på vinterns dvala över tillvaron. Novembers dystopiläsning är en alldeles särskild sådan.

Oktoberfavoriter

Men nyss var det oktober. Jag läste massor, särskilt mycket läste jag barn- mellanålders- och ungdomsböcker som jag velat läsa hela hösten men inte gett mig själv tid till. En hel hög med framförallt mellanåldersböcker läste jag, bäst av alla var De försvunna som jag verkligen älskade. Även så här långt efteråt blir jag kall när jag tänker på den. Men den allra bästa läsningen i oktober, alla kategorier, var The Hate U Give. Det är inte ofta jag säger så här men det är en bok jag tycker att alla borde läsa – inte bara för att läsa en lysande skriven bok utan också för att förstå de grundvalar rasismen i vårt samhälle vilar på och hur mycket den lever oavsett vilka som försöker förneka det.

Jag måste också nämna Augustprisnomineringarna som tillkännagavs i oktober för de gjorde mig så himla glad. Äntligen uppmärksammades mellanåldersböckerna, finast av alla tycker jag var Fågeln i mig flyger vart den vill.

Det som hände i oktober

Bilden ovan är de böcker jag läste jag i oktober + X – Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist som blev tillbakakallad till biblioteket samt Störst av allt av Malin Persson Gioloti och Fiskarmännen av Chigozie Obiomo som jag lyssnade på – den senare gjorde att jag tog mig utanför Europa och USA i min läsning, till Nigeria.

I oktober var jag också på opera och urpremiären av Dracula på Kungliga Operan. Den fick mig att tänka tillbaka på mina vampyrfavoriter och jag listade mina tio bästa bloddrypande favoriter. Själva operan var en fin upplevelse även om jag tyckte att de var lite för bokstavstrogna verket och gott kunde gett sig själva större konstnärliga friheter för att inte behöva trycka in så mycket talad text i uppsättningen. Men själva kvällen, bland svart- och rödklädda besökare och ett operahus där blod rann nerför fasaden, var en fantastisk upplevelse – särskilt som jag hade sällskap av en av mina bästa vänner.

Att läsa i november

Så var det ändå till slut november och det jag ser allra mest fram emot är att äntligen läsa tredje delen i Justin Cronins dystopiserie. Den kom ut förra året men jag gav den aldrig tiden den behövde då. Kanske vågade jag heller inte riktigt för jag älskade de tidigare två böckerna så högt. Samtidigt måste jag ju veta och i november har jag bara en enda bok i min läshög: The City of Mirrors.

(Det här inlägget är ett resultat av att mina vanliga månadssammanfattningar gått lite i träda och jag vill, med inspiration från The Broke and the Bookish, skapa något nytt sätt att sammanfatta läsning som varit och se fram emot ny. Vi får se hur det går. Så här såg det ut i september).

Kommentera