Om bokskräck och filmskräck

0099562979Jag såg filmen The Woman in Black i vintras, delvis därför att min kärlek ville se den och jag fick inte tummen ur att läsa den först – delvis för att en bekant till mig påstått något i stil med att ”boken-är-alltid-bättre-än-filmen”- tyckande bara är slentrianmässigt boksnobberi.

Jag var ju tvungen att motbevisa det. Vi såg filmen och ja, jag tyckte mycket om den. Jag tyckte till och med att den var väldigt, väldigt läskig. Däremot var jag inte särskilt förtjust i överanvändandet av vissa klyschor och inte heller i slutet som visserligen var hemskt men på något sätt ändå kändes… fel.1846685621

Så läste jag boken. Och jag insåg vad alla pratade om.

The Woman in Black utspelar sig till största delen på den engelska landsbygden, advokaten Arthur Kipps blir ombedd att sköta en klients dödsbo, den gamla damen Alice Drablow som bott alldeles ensam i det ödsliga Eel Marsh House. Men Alice Drablow visar sig ha hemligheter och Arthur Kipps verkar inte vara ensam i Eel Marsh House.

I filmen smög sig den suggestiva stämningen och kusliga spänningen på efterhand, i boken ligger den som en filt över läsningen från första början. Något har redan gått fel, döden är redan närvarande. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken när jag väl börjat läsa den och jag blev mycket mer rädd av boken än filmen, även om filmen tar till betydligt fler och betydligt billigare skräckklyschor än sin förlaga. Boken skrämde mig mer och jag tycker definitivt att boken var bättre, även om jag såg filmen först.

Jag tror inte att ”boken-är-alltid-bättre-än-filmen” är något man tycker per automatik, däremot tror jag kanske att man är boknörd av en anledning. Ett medium kanske helt enkelt passar en bättre än ett annat, alldeles oavsett hur ”bra” filmen eller boken är. Jag vet att jag nästan alltid gillar en bok bättre än den film den oftast blir, men jag vet också att det finns filmer baserade på böcker som jag har tyckt lika mycket om – eller mer – som boken. Om någonting är ”bra” är ju i slutändan allra mest ett subjektivt tyckande mer än objektiva fakta.

Vad tycker ni?

20 thoughts on “Om bokskräck och filmskräck

  1. Boken är alltid bättre än filmen, förutom Sagan om ringen. Innan jag blir halshuggen – låt mig förklara. Sagan om ringen är fantastiska böcker, men Tolkiens hantverk (enligt mig) framför allt språken, historien bakom allt och de olika varelserna. Handlingen är naturligtvis också bra, men han är inte så himla bra på att berätta en historia rent språkligt. Det blir ofta lite torrt och tråkigt, och inte alls så bra som det kunde varit. Jag älskar fortfarande böckerna, och självklart kan hans inflytande på genren inte bestridas, men filmerna är bättre.

    Är lite rädd att bli flejmad nu, men jag biter ihop 😉

    1. Äsch, i den här bloggen får alla tycka vad de vill 😉 Och vad gäller Sagan om Ringen håller jag med dig – delvis. Jag håller med om att i en språklig jämförelse, om man nu kan göra det mellan film och bok, så är filmen bättre. Tolkiens språk kan ibland dra ut på lite för många sidor och innehålla lite för långrandiga beskrivningar. Historien är oerhört snyggt sammansatt i filmerna, i alla fall om man ser på de förlängda versionerna. Bioversionerna tycker jag kapar för mycket av innehållet för att göra berättelsen rättvisa.
      Sen tycker jag ändå för illa om vissa saker som förändras mellan bok och film för att riktigt tycka att filmen är bättre. Men jag tycker åtminstone att de är lika bra, fast på olika sätt. Böckerna har ändå ett mervärde, för mig. Jag är kluven, som det kanske märks 😉

      1. Jag förstår vad du menar, och håller väl egentligen med. Ju mer jag tänker på det, desto fler grejer som är bättre i boken ploppar upp i huvudet…
        Har väldigt svårt för när de ändrar stora grejer, jag förstår visserligen att detaljer måste ändras för att filmen ska funka, men när de tog bort Tom Bombadill blev jag ganska sur.

          1. Ja, första gången jag såg när Frodo och Sam träffade Faramir blev jag så jävla upprörd. Ville bara ställe mig upp på bion och skrika DET HÄR HÄNDER INTE!!!

              1. Jag gjorde det sist jag såg den med en person som inte läst böckerna. ”Du får inte tro på det där, det är LÖGN!!!” Hen såg lite skrämd ut 😉

        1. Filmerna var ju långa nog ändå, så då fick Tom Bombadill och Hjortrongull (för det var väl så hans fru hette?) tyvärr utebli. Men jag tycker absolut att filmerna är bättre än böckerna där, för böckerna är väldigt tunga.

  2. Såg filmen The Woman in Black i vintras jag också, men tyckte inte alls om den (jag tror vi diskuterat det här med pratande och uttråkade sambor förut) så jag plockade helt sonika bort boken från min vill-läsa lista. Det verkar ju ha varit ett galet val om jag ska gå efter vad du skriver 🙂

    1. Ja, det har vi nog bestämt gjort! Ja, alltså, jag tyckte ju om filmen – förutom att den var lite klyschig emellanåt. Men boken var mycket, mycket bättre och det har stuvat om en del i filmen. Boken är dessutom väldigt kort (men kärnfull) så jag rekommenderar den absolut 🙂

  3. När det gäller vissa Stephen King-filmatiseringar – jag kommer på rak arm att tänka på The Shawshank Redemption, Stand By Me, Misery och Carrie – skulle jag säga att boken och filmen är lika bra. Sedan finns det en del litterära förlagor vars kvaliteter är mindre än filmen, se t ex på Hajen och Gudfadern. Inga mästerverk som böcker direkt, men klassiker på vita duken. Men oftast är boken bättre än filmen, och här är ju The Woman in Black ett utmärkt exempel. Filmen är läskig och hyfsat stämningsfull, men den konsekventa känslan av död och sorg som – precis som du säger – Hill slår an från första sidan finns inte riktigt där.

    1. Håller med om att Stephen King- filmerna du räknar upp är jättebra! Har däremot (shame on me) inte läst just de böckerna, men borde självklart göra det. Hajen visste jag faktiskt inte ens att den hade en litterär förlaga, men kan tänka mig att filmen ändå är bättre. Vissa historier kanske helt enkelt passar bättre i bokform och vissa i filmform?

  4. Oftast är ju boken bättre än filmen tycker jag men sen kan ju filmen vara fantastiskt den med på sitt sätt. Nu tänker jag också (självklart:P) på King och till exempel The Shining och The Green Mile. Fast jag föredrar nästan alltid boken framför filmen speciellt då det gäller läskiga böcker. För i böckerna bygger man ju upp sitt egna läskiga scenario tillsammans med författaren. I film får man ju hela paketet levererat. Blir alltid räddare av det föregående.

    1. Ja, jag med, oftast! I en bok kan man ju bygga upp hur läskiga scenarion som helst (ibland kanske man inte skulle ha riktigt den graden av fantasi man ibland har…) och ofta är det ju inte lika läskigt i filmen. Och även om det är lika läskigt så är det ju sällan samma sak man sett i sitt eget huvud, och då blir man inte lika rädd. Om du förstår vad jag menar 😉

  5. Jag tycker nästan alltid att boken är bättre än filmen, det finns emellertid få undantag och där har jag i princip alltid sett filmen före jag läst boken vilket säkert kan ha något att göra med saken. Ofta är det då också väldigt olika handling i film och bok då filmen bara löst baserats på boken.

    Såg också The Woman in black i vintras och fy vad ruskig den var och oj vad jag älskade miljöerna, fantastiskt fin film gällande omgivningarna! Jag har blivit väldigt sugen på att läsa boken och se om den lever upp till förväntningarna! 🙂

    1. Det kan nog säkert spela roll att man ser filmen före man läser boken! Då blir det ju på något sätt att man jämför boken med filmen, istället för tvärtom.
      Jag gillade verkligen också filmen! Men jag tyckte absolut att boken var bättre, så rekommenderar den 🙂

Kommentera