Om de mest älskade böckerna, och om böcker som överlever.

Hans på Du är vad du läser frågade i slutet på förra året om den mest älskade svenska boken, och har för ett tag sedan publicerat resultatet. Det såg ut så här:

1. Utvandrarna
2. Låt den rätte komma in
3. Mig äger ingen
4. En komikers uppväxt-serien
5. Doktor Glas
6. Dvärgen
7. Den allvarsamma leken
8. Mumin-serien
9. Mina drömmars stad-serien
10. Maken
11. Ronja Rövardotter
12. Ormens väg på hälleberget
13. Ondskan
14. Millennium-trilogin
15. Kejsaren av Portugallien
16. Janne, min vän
17. Gösta Berlings saga
18. Bröderna Lejonhjärta

Allra flest röster fick Vilhelm Mobergs Utvandrar– epos, och även om jag själv inte hade med någon av böckerna på min lista – dock så befann de sig precis i utkanten och var med på den ursprungliga listan som bestod av femton- tjugo böcker – så tycker jag det är en värdig vinnare. Det är inte bara en vackert berättad och intressant historia, det är också ett stycke svensk kultur och äkta historia, det berättar om något som faktiskt hände på riktigt och är en stor del av många svenskars arv. Åtminstone känner jag på det viset, jag som är född smålänning och faktiskt också har släktingar i Amerika vars anfäder utvandrade från Sverige från ungefär hundra år sedan.

Eposet om utvandrarna är en bok som har överlevt, de fyra böckerna utkom 1949-1959 och läses fortfarande, och lär så göras om femtio år till. Det som gör mig nyfiken är hur många av böckerna på listan som på samma sätt kommer att överleva i läsarnas hjärtan, som kommer att kommas ihåg och älskas när nya listor görs om femtio eller hundra år.

Mest undrande är jag om den andra boken på listan, och hur den egentligen hamnade där från början. Det är John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in och för att inte missförstås så ska jag säga att jag älskade den, den är med på min lista och kommer nog alltid vara, men kommer den att överleva eller är bokens popularitet ett resultat av den enorma medieuppmärksamhet den fått och som så sällan unnas skräckböcker? Är det själva faktumet att skräck på senare år har tagit sig ifrån den mörka periferin och klivit in i de fina salongerna som gör att en skräckbok faktiskt blev den andra mest älskade svenska boken? Eller är det kanske bara så att det är tur att skräckgenren fått så mycket mer uppmärksamhet att läsare som i vanliga fall inte gillar skräck också kan upptäcka John Ajvides finkänsliga blandning av vardagsrealism och hemskheter? Ändå kan jag inte låta bli att fundera över i hur många år den kommer kommas ihåg i de flestas läshjärtan.

I övrigt tycker jag det är en helt okej lista. Jag inser att jag snart måste läsa Mina drömmars stad och jag blir sugen på att läsa om Den allvarsamma leken, den är ju så bra. Både Gösta Berlings Saga och Kejsaren av Portugallien är med, och eftersom Selma Lagerlöf är min favorit bland svenska författare så är jag nöjd. Den enda bok jag verkligen saknar är Drottningens Juvelsmycke. Den enda bok jag verkligen undrar vad den gör på listan, är Millennium– trilogin. Visst, en helt okej svensk deckare, dock ibland småtråkig, gubbsnuskig och överdriven, men inte en av de mest älskade svenska böckerna som skrivits! Väl?

Kommentera