Om Jenny

9113025759Det var ganska längesen jag läste ut Jenny nu. Ändå har jag svårt att glömma den för det är en sådan bok som man kanske aldrig kommer glömma.

Jag läste En komikers uppväxt för ganska många år sedan och jag älskade den. Det dröjde länge innan jag läste fortsättningen om Juhas uppväxt, Ett ufo gör entré. Kanske var jag rädd för att den inte skulle vara lika bra – och kanske var det också därför jag inte tyckte den var lika bra. Förväntningarna som hade byggts upp under flera år var svåra att möta.

Jag tyckte det saknades något i andra boken – känslan, rädslan, sorgen och utsattheten som var så tydlig och som berörde så mycket i En komikers uppväxt. Jag snubblade på alla tidsmarkörker i Ett ufo gör entré och fängslades inte av berättelsen på riktigt förrän de sista kapitlen. Då hände någonting. Då fanns känslan där. Och jag bestämde mig för att genast läsa Jenny också – där vi återigen skulle få möta Juha och de andra i klassen i Sävbyholmsskolan och där Jenny, den utsatta, skulle få vara i blickfånget.

Jag hade hört en hel del om Jenny innan jag började läsa den. Om hur den skulle vara den bästa i serien, hur svår den skulle vara att läsa och hur tung den var. Förväntningar kan ibland skada en bok men mina förväntningar hann inte bli särskilt uppskruvade och Jenny visade sig vara allting som hade sagts om den.

Jenny var en svår och tung bok att läsa, men den var också befriande. Det groll och den svärta som gnids in i barnasinnena tvättas till viss del bort och försvinner i ljuset av försoning. Kanske inte förlåtelse, kanske inte glömska men ändå på något sätt ett accepterande av att det som varit, varit och aldrig kan göras ogjort. Samtidigt rörs mycket hat och förnedring upp till ytan när gamla händelser får nytt liv och Jenny är också en berättelse om hur svårt det är att förlåta och glömma. I Jenny har Jonas Gardells språk nått en glimrande nivå som inte riktigt fanns i de två tidigare böckerna i serien, språket berör och griper lika mycket som berättelsen och svårigheterna och smärtan lyser rakt genom orden.

Jenny, en bok jag sent kommer glömma.

Andra som läst: Bokdivisionen, Dagens bok.

8 reaktioner på ”Om Jenny

  1. Jag har läst ”En komikers uppväxt” och ”Ett ufo gör entré”, men det var tolv år sedan. Men jag tyckte att det var riktigt bra. Av någon anledning har jag dock aldrig läst ”Jenny”. Kanske jag gör det någon gång i framtiden…

    1. Ha inte för höga förväntningar på den, det var kanske det som stjälpte den för mig. Tyckte inte den blev riktigt bra förrän andra halvan!

  2. Jenny är ju så fantastiskt bra skriven. Jag lyssnade igenom hela boken som ljudbok en juldag när jag var sjuk. Kunde inte sluta tänka på den förrän flera veckor senare!

Kommentera