Om Jonas Gardell på bokmässan

Mässans höjdpunkt var seminariet Torka aldrig tårar utan handskar med Jonas Gardell. Jag har hört några intervjuer med Jonas Gardell om boken och var förberedd på att det kunde bli känslosamt.

Men jag visste inte hur känslosamt. Hur arg (med rätta!) Jonas Gardell skulle vara när han  berättade om hur homosexuella män behandlas för bara trettio år sen i Sverige. Hur uppgivenheten skulle skina igenom när han sa att hantverkare hade sprayat ”bögjävlar” i hans och Marks lägenhet och de inte ens brytt sig om att anmäla för att de visste att det ändå inte skulle ge någonting. Hur han skulle gråta när han berättade om de han skriver sin boktrilogi för, de unga män som inte finns längre och vars historia vi aldrig får glömma.

Han berättade också varför han skrivit tre böcker och inte en. För att han vill trycka in budskapet i sina läsare, för att budskapet ska ligga och gro och tänkas över och kommas ihåg under tiden mellan böckerna och inte bara läsas och glömmas bort.

Han vill att vi ska läsa, och minnas, och tänka. Det var nog många som grät på seminariet, men mitt i all gråt blev det också skratt. Fyrtiofem minuter gick snabbt och innehöll mycket.

Enligt O har också skrivit mycket fint om Jonas Gardells berättande på mässan.

11 thoughts on “Om Jonas Gardell på bokmässan

  1. Hej Eli! Både Hexan och jag blev glada att träffa dig igen, Hexan hälsar, hon skriver till dig när hon blir lite piggare. Föresten så hade vi tänkt adoptera dig, är det okej? (ler)

    Jag hade också velat gå på detta seminarie, men det kanske var bäst att jag inte gick, jag har i ett blogginlägg skrivit varför. I AIDSvågen var jag en av de inblandade, jag var en av dem som fick extra betalt för att plasta in de avlidna och förvandlade dem till ”riskavfall”.

    Dessutom jobbade jag på akutröntgen och hade hand om den grupp som var ännu värre utsatt av HIV/Aids än bögarna, de prostituerade unga kvinnor som verkligen glömdes bort och inte nu heller finns med i debatten.

    Nu ska man inte jämföra olika grupper, men det är viktigt att poängtera att det fanns många förlorare, precis som idag, känns nästan ibland som HIV inte längre finns med på agenden trots att den fortfarande sprider sig världen över och skördar sina offer.

    Hm, en kommentar inom detta område skulle jag kunna göra hur lång som helst, stannar här, hoppas vi ses, om inte tidigare så på nästa års bokmässa.
    Trött på att bo i vår djävla trånga Husbil så jag har redan bokat rum i det ”nya tornet” till nästa år. Då blir det party på natten och allvar och tårar på dagen.

    Förlåt, jag har drivit med bibliotekarier igen på dagens inlägg, fast några var underbart ivriga i sin baksidesläsning av erotisk litteratur!

    Var rädd om dig! Kram ifrån Oumberlige Peter Din Blivande Adoptiv Pappa!

    1. Haha, klart det är okej (ler också).

      Läste ditt inlägg, jag kan ju (liksom med Gardells bok) inte ens börja förstå hur det var eftersom jag är alldeles för ung. Men jag kan såklart försöka och det måste ha varit fruktansvärt. Jag tänkte kommentera där också (och skriva ett inlägg här eller på facebook med länk till det, det är okej eller?)

      Jamen du vet att jag tål att man driver med bibliotekarier (och med mig också), så pass med självinsikt har jag! 🙂

      Var rädd om er också, ses nästa år om inte förr!

  2. Åh – jag kan tänka mig att Jonas berörde! Jag vill läsa den där boken (jag vet bara inte när!)! Hur som haver ska jag nog följa svt:s serie! (: Om man ändå kunde trolla lite med tiden och få mer tid att läsa ALLT man vill läsa…

  3. har lyssnat på Gardell många gånger, då på hans olika föreställningar. Den jag minns bäst var på Estrad i Södertälje, precis i början av hans uppåtgående karriär. Minns inte året, men det måste ju vara ungefär 20 år sedan. Han är så duktig på att sätta fingret precis på rätt ställe så att skrattet fastnar i halsen och man går därifrån med tusen tankar snurrande i huvudet.

Kommentera