Only väg is upp – Emmy Abrahamson

9129683505Jag förväntade mig mycket av Only väg is uppFör det första var den nominerad till Augustpriset förra året och för det andra så älskade jag Emmy Abrahamsons debutbok Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Den hade precis rätt mix av humor och allvar och jag brydde mig verkligen om karaktärerna.

Tyvärr bryr jag mig inte särskilt mycket om Filippa Karlsson och hennes flykt till London och brinnande kamp för att få komma in på The Royal Drama School – eller RoyDram, som man säger om man är riktigt häftig. I början var jag faktiskt mest arg och irriterad, främst för att vikttjat är något jag är oerhört less på i böcker och vikt är något Filippa tjatar om – inte just vikten i sig men vikten av att äta endast ett äpple till lunch, till exempel.

Jag var också irriterad över hennes fullständiga naivitet. Hon är fruktansvärt blåögd när det gäller en del saker och totalt hämningslös när det gäller andra och jag fick inget grepp om vem hon egentligen är. Kanske är det en del av grejen, kanske vet hon inte ens själv.

Ibland lyser historien till och blir verkligt intressant, ibland är beskrivningen av tonårskärlekens våndor fullständigt hjärteknipande. Ibland. Tyvärr lite för sällan. Only väg is upp framkallade en hel del skratt och en hel del motstridiga känslor men framförallt kunde jag inte låta bli att tycka att det här helt enkelt är en lagom trevlig och rolig bok som jag inte bryr mig särskilt mycket om. Jag önskar att jag hade fått känna Filippa mer, jag önskar att historien kunde haft fler dimensioner istället för att rada upp klyschor på led. Jag hoppas att det får plats i kommande böcker om Filippa för då kan det faktiskt bli riktigt bra.

Läs vad andra har tyckt: Lingonhjärta, Barnboksprat, Flaskposten, Dagens bok.

Update: Only väg is upp vann inte ett Augustpris, däremot var den nominerad. Tack för uppmärksamheten!

10 thoughts on “Only väg is upp – Emmy Abrahamson

  1. Du och jag tyckte ganska mycket samma om den här boken, märker jag. Jag tyckte ofta att Filippa var ytligt beskriven och att det var klyschigt chick-litaktigt med vikttjat och häng-ups på killar. Samtidigt har den ett driv, bra miljöbeskrivningar och är ibland rätt rolig.

    Men den vann inte Augustpriset, den blev bara nominerad. (Det var kanske det du menade?)

    1. Ja, jag var lite kluven just mellan att jag tyckte den var för ytlig och att den faktiskt var rolig och bra emellanåt. Men jag hoppas på att kommande böcker i serien kanske går lite mer på djupet.

      Helt rätt, den var bara nominerad. Tack för uppmärksamheten, har ändrat det i texten. Rätt ska ju vara rätt i sådana här fall 🙂

    1. Jag rekommenderar i alla fall verkligen hennes debutbok! Sen hoppas jag också på att kommande böcker i den här serien (den ska bli en trilogi om jag inte minns fel) kanske lyfter det lite.

  2. Tänk vad vi tycket olika 😀 Jag tog inte det där vikttjatet som tjat utan som en del av det där naiva tänkandet. Jag misstänker att Filippa kommer utvecklas mer som person i de andra två böckerna men jag tror också att man läser den här boken väldigt olika beroende på vilket humör man är på. Som sagt så var jag sugen på något lätt och fluffigt just när jag gav mig på den men jag hade nog kunnat störa mig lite på den om jag varit sugen på något helt annat. Det ska bli roligt att läsa de andra två nu.
    Sen blev jag galet sugen på hennes första bok nu som innan inte lockat mig alls 🙂

    1. Förhoppningsvis kommer hon att utvecklas lite, jag kommer nog i alla fall läsa kommande böcker. Sen kan du ha helt rätt i det där med humöret, det kanske inte var rätt tid att läsa. Fast jag var himla sugen på att läsa den, ändå..
      Hennes första bok är jättebra 😀

    1. Hej! Det där med genrer är väl alltid svårt men om man menar att en roman är en skönlitterär bok så skulle jag nog säga att det här är en roman, en ungdomsroman.

Kommentera