Podcasts och promenader

Länge gick tiden innan jag förstod grejen med podcasts, eller ens försökte göra det. Jag tyckte faktiskt det räckte med radio och vad var egentligen skillnaden?

Vad som till slut fick mig att ta steget var Vegopodden med Kitty Jutbring och Mattias Kristiansson. Jag älskar den senares kokböcker och kanske framförallt de korta matlagningsvideor han lägger ut på Vegos facebooksida med ojämna mellanrum – de kombinerar enkel och skamfri vegetarisk matlagning med humor, precis som kokböckerna. Med ”skamfri” menar jag att vegansk kosthållning inte sätts i likhetstecken med raw food, slow food, sockerfritt, glutenfritt, clean eating, yoga, mindfulness, LCHF eller valfri annan diet eller livsstil som många kokböcker och matlagningsprogram numera verkar göra (hej SVT:s ”Vegorätt”!). Varje gång jag lånar hem en bok som verkar tycka att veganism är en diet får jag lite ångest över att jag är en så dålig vegetarian som äter socker och gluten – för att inte säga snabbmat. Ve mig. Som tur är räddade Mattias Kristianssons kokböcker och matvideor mig från denna begynnande ångest och detta är den – något långa – förklaringen på hur jag började lyssna på podcasts. Därmed kommer också mitt första tips:

Vegopodden

I Vegopodden lagar Mattias Kristiansson maten och Kitty Jutbring sätter betyg. Det kan låta märkligt med ett matlagningsprogram i radioform men den som vill se anrättningarna kan samtidigt klicka sig in på Facebooksidan. Vegopodden är fantastisk lyssning, kul recept uppblandat med humor och så många bra svar-på-tal på dumma frågor eller påståenden om veganism att jag nog klarar mig resten av livet. Mitt favoritavsnitt hittills: 5, Vi skålar med köttmilkshakes och pratar om köttiga veganer, vegokött och mer kött.

Bildningspodden

Efter Vegopodden, min favorit. Jag har alltid älskat allmänbildning och bildning och fakta om allt möjligt och Bildningspodden är välproducerat, faktaspäckat och intressant – mer behöver egentligen inte sägas. Mitt favoritavsnitt hittills: 1, Det ockulta sekelskiftet.

Oh, Witch Please!

Oh, Witch, Please! är jag väldigt lycklig över att ha hittat. Jag har redan skrivit om det en gång, men vi tar det en gång till: två litteraturvetare sitter på ett universitet och diskuterar alla möjliga – och ibland omöjliga – aspekter av Harry Potter– böckerna och filmerna; kan det bli bättre? Till skillnad från de flesta andra podcasts jag lyssnat på, undantaget de som är producerade av Sveriges radio, är den inte alls flamsig och babblig och blir inte för lång trots att varje avsnitt är en timme. Den är strukturerad, välplanerad och uppdelad i avsnitt såsom ”The sorting chat” och ”Granger Danger!” (ni hör ju!) Alla aspekter, detaljer och frågeställningar de lyfter är fantastiskt intressanta – som till exempel hur det går att läsa in oerhört mycket om klass, normer, feminism och maskulinitet i böckerna. De återkommer ständigt till Hagrid och Hermione, vilket jag älskar för de är två av mina favoritkaraktärer, och till Dobby. De är inte inbitna potterheads men jag tror också det är en av styrkorna med podden – en timmes hyllning i varje avsnitt hade bara blivit tråkigt och de är inte rädda för att kritisera där det behövs, dessutom: roligt!

Mellan raderna 

Peppe Öhman och Karin Jihde pratar på ett intelligent, insiktsfullt och intressant sätt om böcker i alla former. Mycket feminism, mycket ifrågasättande. Jag älskar. 
Mitt favoritavsnitt hittills: 7, Litterära svin vi minns.

Creepypodden 

Vandringssägner på internet, skräck, mystiska barn med svarta ögon, spöken i skogen, snygga dramatiseringar. Creepypodden med Jack Werner är allt jag vill, men egentligen inte vågar, lyssna på.

Mitt favoritavsnitt hittills: specialavsnitt 1, Mästerverket

Min slutsats: Podcasts är i vissa fall lika bra som radioprogram, ibland bättre. Ibland betydligt sämre, speciellt de som är över en timme långa utan större struktur där allt mot slutet mest blir babbligt och jag har tappat intresset för länge sen – för mig hamnar de flesta avsnitt av En varg söker sin podd, Värvet och Lilla drevet här. 

Podcasts passar perfekt för mig när jag städar, diskar och lagar mat och inte behöver koncentrera mig på annat – fast det bästa är egentligen en timmes promenad med ett fint poddsällskap. 

Jag har också lyssnat på: En varg söker sin podd, Värvet, Bladen brinner, Welcome to Night Vale, Lilla drevet. 

Vad tycker du om poddar? Vilken är din favorit?

6 replies on “Podcasts och promenader”

  1. Malin skriver:

    Jag var likadan och kunde inte förstå tjusningen med vare sig podcasts eller ljudböcker. Men nu tar jag varje chans att lyssna. Favoriterna är Historiepodden, Oh no! Ross and & Carrie och Sawbones.

  2. Tog länge innan jag också förstod vad folk var så lyriska över. Men nu är jag fast ;p. Jag har också lyssnat på Creepypodden och Welcome to Night Vale. Den jag lyssnar mest på just nu är Real Ghost Stories Online, tycker det är så spännande med folk som ringer in och berättar sina egna spökupplevelser.

  3. Bokbusscattis skriver:

    Själv är jag ganska såld på ”Snedtänkt” där ämnena kan vara SÅ skiftande. Galna men intressanta ämnen om högt och lågt och Kalle Lind imponerar stort på mig! Han låter som han har koll på ALLT i diverse obskyra ämnen!

Kommentera