Semesterläsning och hästböcker

Det var 14 år sedan jag slutade läsa hästböcker. När min älskade häst dog orkade jag inte längre med skildringarna av blanka hårremmar, sammetslena mular och läderdoftande sadlar. Det gjorde för ont. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag saknat hästarna, även om det ständigt funnits som en molande värk längst in i hjärtat – särskilt när jag varit ledsen och mått dåligt. Det är i just de stunderna din hästvän är den allra mest förstående och förlåtande.

Jag klarar mig inte utan. För några månader sedan fick jag av en slump chansen att få hänga i ett underbart litet stall och rida på en häst då och då, allt på grund av en ny bekantskap. Det har gjort mitt liv bättre, det finns inget annat sätt att säga det på.

Med det började jag också åter längta efter hästböckerna. 2018 var Med långa tyglar, skriven av danska Mette Vedsø, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Nu har den blivit översatt till svenska och den känns som en fantastiskt fin början på att åter på riktigt ge sin i hästböckernas värld och en bra början på semesterläsningen – även om jag tjuvstartade med serien om Ödesryttarna i våras, som inte bar med sig lika mycket svåra känslor då jag valde att se på dem som fantasyböcker. Fina är de i vilket fall.

 

1 thought on “Semesterläsning och hästböcker

Kommentera