Allt blir mörkare i skymningen

En tjej skär sig i handlederna och skriker ut sin ångest för att ingen tror på hennes ord. En äldre man i en maktposition har hela samhället bakom sig. Ett hot om massaker drabbar en gymnasieskola i Nacka. En är kille på glid mot drogernas hopplösa värld.

I Skymningsflickan finns många trådar men alla leder de in på samma väg, en snabb asfaltsväg utan avfarter med patriarkatet som bensin. Ingen annan är så bra på att i en spänningsroman skildra tjejers utsatthet som Katarina Wennstam. Frågan är om inte Skymningsflickan är hennes bästa roman hittills, kanske med undantag av Skuggorna. Många deckare som skrivs idag använder mäns våld mot kvinnor endast som ett slags objektifierande där en kvinnas kropp hittas mördad och sargad men där mördaren alltid görs till ett onaturligt monster, ofta med sin förklaringsmodell i barndomen. Katarina Wennstam skriver istället sina förövare som de människor – män – de är, män vi ser varje dag i samhället, män som har flickvän eller fru och lämnar barnen på förskolan varje dag. Det gör det så mycket mer otäckt, men också så mycket lättare att se sanningen i vitögat.

Samtidigt är inte Skymningsflickan dokumentärt skriven. Lika mycket som det är en samhällsskildring är det en lysande deckare, tät och så spännande att jag läste den under en eftermiddag och kväll/natt. Det enda jag störde mig på var att en person från Umeå påstods prata ”norrländska”. Nu är inte en norrländska en existerande dialekt utan en dialektgrupp där många dialekter ingår – att jämföra med götamål, sydsvenska mål eller sveamål. Personen från Umeå pratade förmodligen västerbottniska. Ja, det är en petitess i det fruktansvärda sammanhang Skymningsflickan befinner sig i men att etablerade författare som Katarina Wennstam skriver att en person pratar norrländska är ännu en tydlig indikation mot att kunskapen om Norrland är oerhört låg, en anledning till att också fördomarna mot Norrland och de människor som bor här är så oerhört många. När läste du senast i en bok att en person från Stockholm pratade sveamål? Nej, då pratar heller inte en person från Umeå norrländska.

Boken finns att köpa som pocket på Bokus och Adlibris.

Så här tyckte jag om de tidigare böckerna om Shirin och Charlotta: Svikaren, Stenhjärtat, Skuggorna.

Andra som bloggat: Mysterierna, hyllan, Enligt O, Johannas deckarhörna, Lottens bokblogg, Bokgalleriet, Boktanken, Booze’n’Books, Sladdertackan.

4 replies on “Allt blir mörkare i skymningen”

  1. Bokblomma skriver:

    Den här borde jag läsa! Jag har inte orkat läsa deckare på ett tag.. Men det här låter som en bok som kan få det att vända för mig. Jag har verkligen lessnat på alla dussindeckare, stöpta i samma mall.. Men Wennstam verkar ju ha mycket budskap.

    • Eli skriver:

      Ja! Jag har också lessnat på dussindeckare, tycker de flesta är så himla tråkiga. Men Katarina Wennstams deckare sticker verkligen ut! Ja, mycket budskap, väldigt välskrivet, inga tråkiga klichéer. Det här är ju fjärde boken i serien men som de flesta deckare spelar det inte så stor roll vilken en börjar med.

  2. Lotta skriver:

    Har just läst ut Wennstams ungdomsroman Flickan på hotellet. Den var också bra, kanske lite för pedagogisk för en vuxen läsare men det passar nog perfekt för målgruppen. Det ska bli två delar till i ungdomsserien, vilket jag ser fram emot. 🙂

Kommentera