Soulless – Gail Carriger

Soulless är första boken i serien The parasol protectorate och här får läsaren möta Alexia Tarabotti – tjugoåtta år, ogift och rent allmänt en nagel i ögat på det flesta societetslejon i det 1800- talets London berättelsen utspelar sig.

Förutom societetslejonen vandrar det också runt riktiga monster – även om just den definitionen är uppe till omprövning i Soullesspå Londons gator. Varulvar och vampyrer patrullerar samhällets utkant och bevakas av en byrå som registrerar alla övernaturliga varelser. Alexia befinner sig någonstans mittemellan, hon är själlös och när hon rör vid en övernaturlig förlorar de sina krafter.

Jag gillar Alexia. Jag gillar att hon är oförskämd och burdus och jag fullkomligt älskar att hennes favoritplats är biblioteket – och att hon hellre jagar tilltugg än dansar på baler. Jag gillar också att hon inte är den överjordiskt vackra och trådsmala hjältinnan – däremot blir jag redan efter några kapitel något trött på hur det ständigt tjatas om hennes kurvor – hur tjusiga de än må vara. Varför lägga sådan vikt vid utseendet överhuvudtaget? Varför göra det till en så viktig sak? Och varför inte låta det synas på framsidan när det nu görs till en viktig sak? Jag får inte ihop Alexia i boken med omslaget.

Jag tror Gail Carriger överhuvudtaget skulle kunna ta sig en titt på uttrycket ”kill your darlings”. Sluta tjata om vikt och utseende och sluta med att kursviera vartannat ord i en av huvudkaraktärernas vokabulär – ja jag har förstått att han är originiell och pratar på det viset även utan ett kursiverat ord i varje mening. Det gav mig faktiskt huvudvärk att läsa.

Men i övrigt är jag väldigt förtjust i Soulless. De småsaker jag störde mig vägdes med råge upp av historien, miljöbeskrivningarna, Alexia själv och den ganska dråpliga familj Alexia är en del av. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen.

Andra som läst: Marias bokliv, Bokstävlarna, Boktradition, Pocketlover.

6 reaktioner på ”Soulless – Gail Carriger

  1. Jag blev också lite irriterad på att Alexias kropp ständigt ska kommenteras. Skitbra att hon inte är trådsmal, men måste det påpekas hela tiden? Dock gillar jag att Alexia är så besatt av mat och tillåts att vara det. Började precis på fjärde boken själv – tycker att de är underbart underhållande. (:

    1. Ja, eller hur! Precis det jag menar. Jag har ju bara läst denna ännu men tyckte den i alla fall var underhållande, ska snart börja på tvåan 🙂

Kommentera