The Casual Vacancy – J. K. Rowling

Pagford är en typisk småstad på den engelska landsbygden. Idyllen frodas på utsidan men inuti fräter fiendeskapen och allting ställs på sin spets när rådsmedlemmen Barry Fairbrother oväntat dör vid fyrtio års ålder. Frågan om vem som ska ta hans plats driver Pagfords invånare till ett hetsigt krig där ingen metod är sämre än den föregående och där inget skvaller anses för ruttet.

Vi tar det på en gång – det här är en lysande bok. Jag var väldigt tveksam innan jag började läsa den, för hur skulle jag kunna se den med objektiva ögon? Skulle det gå att ta av sig Harry Potter-glasögonen? (pun intended) och se det som en helt egen historia?

Ja, skulle det visa sig. Min tveksamhet höll i sig i ett antal sidor och blev till en inledande förvirring över hur många karaktärer det var att hålla reda på.  Jag fick i början faktiskt bläddra en hel del fram och tillbaka – en namnlista på karaktärer i början av boken hade inte varit helt fel. Några karaktärer och familjer är dessutom väldigt, väldigt stereotypa men efterhand börjar jag undra om det kanske inte är just det som är meningen – att gräva djupare i vad som på ytan bara verkar vara ännu en perfekt familj.

Det kommer också efterhand fram en hel del unika karaktärsdrag, banden mellan de olika personerna slutar ganska snart vara röriga och blir istället till en intrikat väv i ett samhälle där alla verkligen känner alla. Småaktighet är det mest utmärkande särdraget bland Pagfords invånare och The Casual Vacancy är ett särdeles skickligt exempel på härsken småstadsmentalitet.

Det är också en synnerligen välavvägd blandning mellan svarthumoristisk ironi och skärande sorg. Lite som Desperate Housewives i engelsk landsbygdstappning – med inslag av en hård vardagsrealism som ett väldigt välriktat slag i magen. Det är inte utan att jag mår lite illa under läsningen.

Det var med bävan jag öppnade den här boken. Med förundran lade jag den ifrån mig. Att säga att det måste ha varit svårt att skriva en ny bok efter Harry Potter- succén – bara ordet succé är ju egentligen för litet – är nog årets underdrift. J. K. Rowling gjorde det med bravur.

16 thoughts on “The Casual Vacancy – J. K. Rowling

  1. Jag älskade den, helt fantastiska personlighetsskildringar!
    Det är också intressant med någon som Barry som ser potential i en flicka som ingen annan gillar, något som får henne att må bättre och må bättre i samhället. Något att ta till sig när man ser någon som verkar må mindre bra?
    Det finns i alla fall en hel del att fundera över. Fantastisk bok.

    1. Ja, håller med om att det finns en hel del att fundera över! Den är ju väldigt samhällskritisk och det gillar jag.

    1. Har också hört en del besvikelse, men tror den fått bra recensioner i dagstidningarna. Jag vet inte om den marknadsförts lite fel för jag hade trott att det skulle vara mer av en komedi men det tyckte jag inte det var. Mer som en samhällskritisk satir med en del svart humor. Som sådan var den fantastisk! Sedan kanske det är svårt att inte tänka på HP när man läser den, det kanske också skapar en del besvikelse.

  2. Vad kul att du gillade boken! Själv började jag ju på den för ett tag sedan, men blev rätt så besviken, trots allt. Kom bara till första delen innan jag var tvungen att lämna tillbaka den till bibblan. Visst var det väldigt bra beskrivna karaktärer, men själva storyn var ganska långtråkig, vilket gjorde min läsning segare än någonsin.

    1. Jag kan förstå det! Höll i början på att tröttna på storyn också för som du säger – det händer inte jättemycket. Men språket, sammhällskritiken och satiren vann i längden över storyn för mig. Och storyn blev också mer intressant efter hand 🙂

  3. Jag läste precis ut den och känner mig mest förvirrad, och lite ledsen. Som jag nyss skrev i ett forum: ”Jag trodde att den skulle vara någon slags feel good, lite tokrolig roman om knasiga original i en engelsk by, men det var en supersvart samhällskritisk skildring av familjers olyckor och hat, typ.”

    1. Ja, den har blivit lite felaktigt marknadsförd tror jag. Jag har också läst på flera ställen att det ska vara en komedi, men det är det ju inte direkt. Den är ju svarthumoristisk, men mest samhällskritisk.

Kommentera