The Catcher in the Rye – J. D. Salinger

Jag har haft ett löst mål detta året att läsa de böcker som står olästa i min bokhylla, och de jag har jag sprungit över någon gång och gjort en mental anteckning om att läsa någon gång – således var det denna gången dags för The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) av J. D. Salinger, en bok jag tänkt och velat läsa många gånger men inte gjort. Jag var väldigt nyfiken på den, för den som undgått det handlar den om Holden Caulfield, en bråkig ung man som skickas från internatskola till internatskola för att han helt enkelt inte orkar och inte vill, det är underförstått i boken att han inte vill bli vuxen och hans instängdhet i sig själv får hans omgivning att uppfatta honom som barnslig och omogen. Boken tar sin början när Holden blir utkastad från ännu en internatskola och beskriver – utifrån hans eget perspektiv – en tredagars vistelse i New York, där inre tankar och bilder för Holden blir lika levande som de faktiskt verkliga omgivningarna. En slags Raskolnikov- vandring i New York, fast utan mordet på pantlånarinnan och inte fullt lika desillusionerat.

Jag har hört många lovord om denna boken, framförallt om dess position som ”coming of age-novel” och ungdomsroman och som sådan har den även jämförts med Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Nu är det som så att just dessa två böcker älskar jag djupt, de är – tillsammans med Jorden runt på 80 dagar och Ringaren i Notre Dame – förmodligen de mest skamfilade böckerna i min bokhylla eftersom jag läst dem jag-vet-inte-hur-många-gånger sedan jag fick dem i födelsedagspresent när jag var tio eller elva. Kanske behövs det att man läser just sådana böcker i just den åldern för att de ska stanna i ens hjärta, för The Catcher in the Rye hade inte alls samma effekt på mig.

Jag tyckte att den var intressant, speciellt skildringen av det gråa och trista i New Yorks framförallt nattliga värld, och Holdens ensamhet och instängdhet som endast lättas en smula när han umgås med sin lillasyster – den enda person han tycker om på riktigt. Trots det fångade den mig aldrig helt och hållet, jag var aldrig så stenhårt fast i den som jag är när jag verkligen tycker om en bok, och jag var inte särskilt berörd när jag lade den ifrån mig. Det är en läsvärd historia, helt klart, men den stannar inte på min topplista över böcker man absolut inte kan vara utan.

Kommentera