The Turn of the Screw – Henry James

The Turn of the Screw är en av litteraturhistoriens mest klassiska spökhistorier och som sådan har jag velat läsa den länge. Handlingen är klassiskt förlagd till ett kråkslott på engelska landsbygen, där en ny guvernant kommer till egendomen för att ta hand om de två små barnen Miles och Flora. Dock dröjer det inte länge förrän två varelser börjar uppenbara sig för guvernanten och efter beskrivningarna hon lämnar till hushållerskan Mrs. Grose får hon reda på att det är den avlidna före detta guvernanten och hennes älskare, som också är död. De två spökena verkar ha en hemlig och ondskefull kontakt med de två barnen, och barnen själva verkar veta om det utan att erkänna det.

Historien är främst en psykologisk spökberättelse, inte en där rasslande kedjor och plötsligt uppdykande andar står för skräcken utan istället det som pågår mellan spökena och barnen, något som inte explicit sägs i texten men som hela tiden är en underliggande aning. Exakt vad som pågår är inte säkert men antydan om någon form av ondska ligger hela tiden och andas i texten.

I mörkret och natten är det svårt att lägga ifrån sig boken, ondskan som lurar är påträngande och får varje ljud och skugga att verka levande. Även om jag egentligen föredrar mer uttrycksfulla spökhistorier framför psykologiska så har den ändå sina förtjänster, framförallt skapar barnen rysningar längs ryggraden. Illasinnade barn är ett både välkänt och fungerande grepp, och Henry James två små skapelser framkallar många kalla kårar.

The Turn of the Screw har många gånger diskuterats och då framförallt de olika möjligheter som bokens till viss del öppna slut ger. Henry James planterar många idéer och ledtrådar som aldrig slutförs, och frågorna är fler än svaren. Vad hände egentligen? Var guvernanten galen? Vad ville spökena? Nästan lika fascinerande som historien själv är de tankar och funderingar den framkallar, och ovissheten över vad som är riktigt och vad som är fantasi. Stämningen ger hela boken en kuslig biton och även om jag som sagt egentligen föredrar spökhistorier som är mer explicita och ruggiga – i Poe- stil – så är ändå The Turn of the Screw mycket läsvärd.

Kommentera