The vampire diaries

Jag hade absolut inga förväntningar överhuvudtaget på The vampire diaries, TV- serien som är baserad på L. J. Smiths böcker där den första gavs ut 1998. Reklamen verkade sådär och även om det finns böcker bakom serien så verkade det rätt mycket som en kopia på Twilight.

Som tur var, så bestämde jag mig i alla fall för att börja kolla på första avsnittet. Det överraskade mig, på ett positivit sätt. Själva inledningen var underbar, en dimmig väg med skog på båda sidor, ett ensamt par i en bil som blir överfallna av… ja, självklar en vampyr. Det var inte fullt så mesigt som jag hade trott att det skulle vara, och inte fullt så high school- typiskt.

Det finns dock tyvärr tendenser till att filmskaparna har ändrat i böckerna och gjort det lite mer Twilight- aktigt. Jag har inte bara läst på olika bloggar att de har förändrat mycket i böckerna, det märks tyvärr lite för tydligt. Brunhårig Elena istället för blond, som jag uppfattat att hon är i böckerna? En situation där Bella – förlåt, Elena – blöder och Stefan måste vända sig bort för att inte falla för frestelsen? Omgivningen, med mörka skogar och vattenfall? Dessutom, Stefan gav Elena en bok, och inte vilken bok som helst – Wuthering Heights. Hallå? Det var bara en känsla jag hade, men jag ska självklart läsa böckerna också innan jag uttalar mig alldeles för mycket.

Det är ändå mycket i den som är bra. Det är en kuslig stämning, en hel del spänning och väldigt mycket frågor över vad som kommer att hända. Och om serien blir sämre, om det tjusiga skalas bort och endast tråkiga intriger lämnas kvar att våndas över, ja då är ju i alla fall Ian Somerhalders Damon både ett väldigt fint ögongodis och en härligt ond vampyr. Jag slutade ju faktiskt kolla på Lost när Boone dog. Det var liksom inte så roligt längre.

Kommentera