Tjärdalen

Den har kallats ”Århundradets svenska debut”, Tjärdalen, och visst förstår man varför. Det känns som att Sara Lidman var en av våra största författare, redan här. Det är en kort roman, varje ord spelar roll, berättelsen är tät och så fantastisk atmosfärisk.

Det handlar om landsbygden, om människorna. Om den västerbottniska byn Ecksträsk och om att leva där. Agda stiger ut på bron en tidig sommarmorgon och det känns som att man är där, redan. Det är äntligen dags att tända tjärdalen som Nisj har slitit så med, äntligen ska de få belöningen. Men när han kommer dit är den förstörd, nedtrampad.

Vi läste Tjärdalen i en av mina bokcirklar och vi var rörande överens om att det var en fantastisk läsupplevelse, även om vi också var överens om att vi inte kunde förstå allt. Liksom i Dykungens dotter känns det som att det finns så mycket, så mycket symbolik som vi kanske inte alltid förstår betydelsen av. Det är också dialekten, som är så ljuvligt skriven och till synes lätt när en väl kommit in i boken men också svår att förstå på sina ställen. Jag är ibland rädd att jag missar betydelsefulla ord, så viktiga är varje ord i Sara Lidmans bok. Tjärdalen är en berättelse om tro, om skuld. Men också om utanförskap och innanförskap. Vi kunde prata om den länge. Läs den, om du inte redan gjort det!

Köp den i pocket på Bokus eller Adlibris.

Fler som läst: Lyrans noblesser, Bokstavligen.

Kommentera