Två makalöst olika uppväxtskildringar och ganska oskrämmande skärgårdsskräck

Som det händer ibland i den här bloggen har jag hamnat lite efter i recenserandet. Jag har, trots en tentavecka, den senaste månaden läst en hel del böcker och jag har inte ens hunnit skriva om hälften. Det tänkte jag råda bot på genom att skriva lite kort om flera stycken på en gång. Idag blir det tre böcker, alla skrivna av svenska författare och alla som fått betyget ”mer eller mindre helt okej” men som till handling och språk varit väldigt olika.

15775920Den första boken ut är en bok jag hade höga förväntningar på. Efter att ha läst Flickvännen av Karolina Ramqvist förväntade jag mig, trots en del ljumma recensioner, ändå en hel del av Alltings början. Och visst blev de infriade, på ett vis. På ett annat inte.

Sagas mamma är radikalfeminist, del av 68- rörelsen och proklamerar dagligen att ingen kvinna någonsin ska vara beroende av en man. Saga har precis börjat gymnasiet, det är 90- tal i Stockholm och hela staden och dess möjligheter verkar ligga för hennes fötter. Men vad vill hon egentligen? Skaffa sig en karriär? Jaga till synes ouppnåeliga män?

Det intressanta med Alltings början – för jodå, här finns intressanta saker – är inte så mycket handlingen i sig utan de frågor den ställer. Om feminism, om att gå i större skostorlekars fotspår och om att hitta sig en egen plats i livet. Det som gör att jag inte blir lika förtjust i Alltings början som i Flickvännen är att frågorna inte är lika skarpa, det som går att diskutera mer diffust. Det är ibland svårt att hitta meningen – just som jag tror jag har den, glider den undan.

Jag hade gärna velat diskutera den med någon, däremot.

Undflyende, är något som också Inmurad kan kallas – även om alla andra likheter går bort. Inmurad är en skräckhistoria 9187059037som drar upp lite mer okända grenar av folktron i ljuset och även om det är något jag verkligen gillar, så är också det i stort sett det enda jag gillar med den här boken. Storyn – om en ensam 30- årig kille som upptäcker en mörk hemlighet lurandes under boden i trädgården – är alldeles för banal och innehåller alldeles för många stereotyper för att vara trovärdig. Jag sträckläste den visserligen, för jag ville veta hur historien skulle gå. Och även om det betyder att den var spännande så kan jag inte säga att den var särskilt bra. Och även om den skrämde mig, skrämde den mig inte tillräckligt.

9113031694Sist, men verkligen inte minst, tänkte jag skriva bara några få ord om en bok jag ändå i slutändan tyckte väldigt mycket om. I slutändan skriver jag, för det tog många sidor för Ett ufo gör entré att verkligen fängsla mig. Kanske var det de höga förväntningarna som gjorde det, En komikers uppväxt läste jag och älskade blint för ganska många år sedan och sedan har jag inte kommit mig för med att fortsätta den ändå ganska fristående serien om Juhas uppväxt i 70- talets Sverige.

Kanske var det just de där tidsmarkörerna. Första halvan av boken tycker jag inte är så mycket mer än ett ständigt uppräknande av symboler: jeansmärken, artister, kläder, mat och annat som utmärkte tiden boken utspelar sig i. Jag växte visserligen inte upp förrän under 90- talet och har ingen anknytning till tiden i sig men jag tror ändå jag saknar substans. En substans som visserligen slår tillbaka med full kraft under bokens andra halva, brännande och tungt. Då känner jag igen det som gjorde En komikers uppväxt så lysande, då sträcker jag mig nästan genast efter tredje och avslutande boken Jenny.

Alldeles snart kommer jag skriva om den både skrämmande och roliga Doktor Joseph här i bloggen, men efter det blir det en fyrdubbel recension: serien Skämmerskans barn som jag helt enkelt bara älskade.

7 reaktioner på ”Två makalöst olika uppväxtskildringar och ganska oskrämmande skärgårdsskräck

  1. Jag tänkte på det du skrev om ”Inmurad”, att du sträckläste den utan egentligen tycka den var särskilt bra. För just ordet ”sträckläste” används ofta som försäljningsknep om böcker. Fast betyder det att en bok är bra? Nej, bara att man är nyfiken ha,ha. En bok som har många lager kan ta längre tid att läsa för att man anar att varje detalj besitter en nyckel till de olika lagren så man läser varsammare. Snabbläsning säger mer att boken kan vara skriven för ett högt tempo, typ spänning /deckare/thrillers.

    1. Ja men precis! En historia kan ju vara spännande utan att vara bra, för att den ska vara bra måste den i mitt tycka vara välskriven också – och det var inte den här..

  2. Jag tycker också bättre om En komikers uppväxt även om jag gillar Ett ufo gör entré också. Jenny är dock som en skör liten fågel i samlingen om Juha och väldigt läsvärd. Den skiljer sig dock lite från de andra två kan jag tycka, men på ett intressant sätt.

    1. Jag har läst Jenny också nu och jag håller med! Den känns mycket skörare, och mer intensiv på något sätt. Det var inte lika mycket berättande om tidsmarkörer och historia, mer som ett reflekterande. Den var fantastiskt välskriven, men usch så hemsk också.

Kommentera