”Ursäkta, är det här Trollhättan?” – Miramars releasespelning 13/3- 2009

När jag och Marie ska iväg någonstans brukar allting bli väldigt förvirrat. Speciellt om vi ska se vårt favoritband, Cirkus Miramar.

I fredags var inget undantag.

Vi hade världens längsta resplan (Åsa-Kungsbacka-Göteborg-Trollhättan-Göteborg-Kungsbacka-Åsa) och att vi överhuvudtaget lyckades ta oss fram och tillbaka hela och rena tycker jag är en ren bedrift från vår sida. (Att vi sedan inte var hemma förrän kvart i fyra- tiden på morgonen är en helt annan historia.) Denna resa gav också upphov både till mycket konstiga blickar från medpassagerare och ett uthasplat och inte särskilt genomtänkt citat från min sida som jag kommer få höra från Marie i evigheter (se rubrik….) Tack snälla Tella för den utförliga vägbeskrivningen, för annars hade vi nog aldrig kommit fram till Folkets Hus och Kulturbaren, speciellt med tanke på vilka problem vi hade med att komma till Trollhättan överhuvudtaget (återigen, se rubrik…)

Den största bedriften den fredagskvällen stod dock Cirkus Miramar för. De levererade en fantastiskt medryckande konsert, precis rätt låtval och galet härlig energi. Jag kan inte vara objektivt kritisk, jag kan bara säga att det var underbart. Speciellt härligt var att höra Pere Lachaise Revisited, en så vacker och så sorglig skapelse och så överraskande. Jag blev också överlycklig över att vi fick höra Fröken Malaria, som är en av mina favoriter och en (minst sagt) medryckande låt att spela live. Både Mallformade män och Antenner (Du & Jag FRA) levererades också i grymma live-versioner.

Sen är det ju förstås Miramar vi pratar om. Det är alltid något som går galet, något som blir extremt förvirrat och någon som försvinner mitt i en låt för att senare dyka upp mitt i publiken och sjunga på fel vers eller fel låt (den senare bedriften brukar vanligtvis åstadkommas av Mauritzson.)

Det är det som är charmen. Det är det som är underbart.

För vad hade en Miramar- konsert varit om allt gått som planerat? Om inte sångaren, den oförliknelige Pär Mauritzson, hade varit en bohemisk och lätt förvirrad (fullständig galen) personlighet som tappar bort sig i låtar och publik och inredning? Om inte hela bandet varit så utflippat?

Som Thomas sa till oss efter konserten: ”Ja, vi tappade ju bort Pär där ett tag, jag vet inte var han försvann, men jag spelade på och hoppades att det var rätt.” Och de flesta gångerna var det faktiskt rätt, och rätt låt. De flesta. Smärre intermezzon som att sångaren och bandet började sjunga, respektive spela, på två helt olika låtar hade en självklar följd att Mauritzson skyllde på Stefan (”Stefan Nordlundh är dopad”) och Stefan skyllde på Mauritzson (”Pär, alla trodde att det var den låten utom du.”).

Men som sagt är det just det som är charmen. Det är det vi älskar.

Det är också väldigt roligt att alla i bandet efter konserten tar sig tid att prata, om det nu är om musik eller om resor eller andra mer eller mindre märkliga ämnen. När Peter Stalefors fick höra att jag åkt tåg 12 timmar bara för att besöka Kulturbaren gav han mig en kram och sa lite försiktigt:
”Du får säga att det inte var värt det.”

Men jag sa samma sak till Peter som jag gick och sa hela kvällen:

Det var värt det. Det är alltid värt det.

Om det här inlägget låter helt konstigt och förvirrat så beror det på att det är fullständigt omöjligt att beskriva något så oorganiserat och galet som en Miramar-spelning.
Så är det.
Här är kvällens foton:


1. Wihoo! Framme i Folkets Hus.
2. Förbandet Komrads, positiv överraskning! Riktigt, riktigt bra band som förmodligen föräras ett eget blogg-inlägg framöver.

 

1. Mauritzson i egen hög förvirrad person
2. Peter Stalefors på gitarr och Thomas Johnsson på bas
3. Lindblom läste en ny skapelse, mycket fint.

 

1. ”Den lille bozoki-mannen med det egyptiska slagskeppet”, a.ka. Johan Frendberg
2. Mine to keep gästade.
3. Pere Lachaise Revisited


Bildspel under konserten och efter.

Tack Miramar för en fantastisk konsert.
Tack PM för att du lyssnade på ett halvhysteriskt vraks konstiga idéer.
Tack för den här gången.

Kommentera