Utvandrarna

Jag har i många år tänkt läsa de fyra böckerna i Vilhelm Mobergs Utvandrar- epos. Utvandrarna, Nybyggarna, Invandrarna och Sista brevet till Sverige heter de fyra böckerna och någon slags relation till dem är det många som har, även de som inte läst dem. Många vet vad de handlar om, även om de inte läst dem. Många känner till hur Karl-Oskar och Kristina utvandrade från Duvemåla till Amerika under mitten av 1800- talet för att undfly fattigdomens sorger och bedrövelser och finna lyckan och livet i Det Nya Landet.

9789174293081_200_utvandrarna_pocket9789174293098_200_invandrarna_pocket9789174293104_200_nybyggarna_pocket

 

 

 

 

 

 

För mig var de länge ett slags moln vid horisonten, en del av en kulturhustoria jag inte ännu greppat helt och hållet. De var den vackra Liv Ullman i filmerna av Jan Troell och de var som ett oöverstigligt berg av boksidor jag som ung inte orkade ta mig igenom. Men de var också en del av min egen historia. Min mormors farbror utvandrade också till Amerika, från fattigdomen i Blekinge till det förlovade landet fyllt av drömmar. Och de här fyra böckerna handlar verkligen om drömmar. Jag reflekterade många gånger under läsningens gång över hur en kan bygga upp en hel värld av drömmar och hur de kan rasa ihop fullständigt när verkligheten knackar en på axeln. Jag tänkte mycket på Robert och hans idé om att Amerika skulle betyda rikedom och därigenom lycka och framgång. Jag tänkte också mycket på hur starkt den bilden lever kvar, bilden av USA som det förlovade landet där var person är sin egen lyckas smed oh där ”The American dream” hägrar vid horisonten. Robert mötte, istället för lyckan och guldet, sjukdomen och döden. Jag undrar hur många som gör detsamma idag.

Jag tänkte också mycket på Kristina. Egentligen är det allra mest hon som engagerar och upprör mig. Hon är en så stark personlighet och jag hade önskat att läsa mycket mer om henne, hennes upplevelser och tankar och hennes liv som kvinna i 1800- talets Sverige och Nordamerika.

Mycket tänkte jag också på det där med ens egen historia. Jag älskar verkligen pocketomslaget till Sista brevet till Sverige, det är inte bara vackert utan också oerhört symboliskt. Alla har vi rötter, någonstans. Att min mormors farbror utvandrade till Amerika fick som följd att jag har massor med släkt i USA. Jag träffar dem visserligen oerhört sällan men en stor del av dem var här i Sverige på ett släktkalas, en gång. Så kan rötter långt tillbaka i tiden påverka ens nutid.17835295

De kan också påminna oss om att vi inte är så olika som många människor väldigt ofta vill få oss att tro. Det finns ett oerhört fint stycke i slutet av Sista brevet till Sverige, Karl-Oskar är gammal och grå och sitter i sitt hus, omgiven av barn, barnbarn, svärsöner och svärdöttrar och han funderar över vilken brokig skara de är. Invandrare och utvandrare, svenskar, tyskar, norskar och amerikaner. Allihop, ändå är de samma familj och de där nationaliteterna betyder egentligen inte så mycket.

Jag tyckte just det stycket sade så mycket om vad en går miste om när en vill skilja på ”vi” och ”dem”, när en vill låtsas att folk och folk är olika och inte förtjänar att vara i ett land bara för att en råkar vara född i ett annat, eller se ut på ett visst sätt. Det stycker fick mig återigen att tänka på att vi just nu har ett rasistiskt parti i vår riksdag och raseriet kokade återigen i mig. Men så tänkte jag också på hur mycket berättelser och böcker kan berika vårt sätt att tänka och vår förståelse för andra människor. Och då lyser hoppet för mig igen.

 

Kommentera