Vackra och onda?

Den senaste tiden har det stormat kring Beautiful Creatures i bokbloggarvärlden. Jag blir, som alltid, nyfiken när åsikter går vitt isär för det brukar betyda att det finns en hel del att tycka om, tycka illa om eller helt enkelt tycka till om.

Jag har däremot inte varit helt säker på om Beautiful Creatures är värd lästiden. Men i onsdags var jag och en av mina bästa vänner och såg den på bio och nu är jag mycket nyfiken på att också läsa den.

Jag tycker nämligen en hel del. Vi tyckte båda en hel del – ibland lika, ibland olika. Vi tyckte båda den var bra, spännande och fylld med duktiga skådespelare och vackert kameraspråk. Men vi hade båda också en hel del frågor att ställa, en del som gick att besvara och en del som hängde i luften ganska länge efteråt.

Beutiful Creatures utspelar sig i småstaden Gatlin i sydstaternas USA, ett samhälle präglat av kristna värderingar och inbilskhet där minnen från inbördeskriget spelar en långt större roll än medmänsklighet i nuet. Det största målet för Ethan Wate är att komma därifrån, det svåraste hindret för Lena Duchannes är att bli accepterad som nykomling. Lena tillhör en familj som sedan länge är skydd i Gatlin, brännmärkta som häxor och trollkarlar, och när hon återvänder reser sig alla samhällets självutnämnda rättsgörare för att driva henne och hennes farbror därifrån.

Jag var sanslöst fascinerad av Beautiful Creatures. Något som verkligen gör mig rädd är när övernaturlig ondska ställs i relation till mänsklig och det är den mänskliga som skrämmer mest. Beautiful Creatures gjorde mig arg, och ibland rädd. Men jag undrar samtidigt varför ondskan, när den på vissa sätt är så mångbottnad, på andra sätt är så platt? Är det verkligen så enkelt som att magisk ondska bara har två poler? Finns det ingenting mellan ondska och godhet?

Många av frågorna vi hade gällde också bilderna av manlighet och kvinnlighet, och om utseende. Jag vill inte spoila för mycket men det finns, åtminstone i filmen, väldigt intressanta stereotyper att diskutera – oavsett om de bara är stereotyper eller om de faktiskt representerar något mer.

Jag kommer läsa boken. Jag vill ha svar på mina frågor, åtminstone vill jag veta om boken ger mer grund åt dem. Men tills dess kan jag berätta att Beautiful Creatures, om inte annat, är en fruktansvärt vacker film, tyngd av frågor om ondska och ödesbestämdhet och med kulisser så vackra att det var svårt att i biosalongen undanhålla ett konstant, längtansfullt suckande.

beautiful-creatures-poster-405x600

7 thoughts on “Vackra och onda?

  1. Vad kul att du tyckte om filmen :D. Jag tyckte precis tvärtom. Boken gillar jag men inte filmen…för ingenting och då menar jag ingenting från boken var med. Filmen var helt omgjord. När du väl läser boken så kommer du att märka väldigt stor skillnad. Hoppas du tycker om boken lika mycket som filmen 😀

    1. Eller hur! Det känns som att det verkligen borde finnas mer i historien som inte kom med i filmen. Jag väntar i kö på den på biblioteket 🙂

Kommentera