Vid cirkelns slut, Vägen till Umbria I – Jan-Erik Ullström

Vägen till Umbria I är första delen i serien Vid cirkelns slut. Och vilken som är vägen till Umbria, ja det är just det som är frågan. Boken är som en enda stor gåta, eller pussel om man så vill, och tanken är att läsaren själv ska lösa gåtan som är vägen till Umbria.

Det är inte helt lätt. Jag är inte säker på att jag faktiskt förstår riktigt allt men jag tycker hemskt mycket om det och ibland behövs det inte mer än så. Eftersom innehållet är – ska vi säga lite flytande – är det också lite svårt att beskriva vad boken handlar om, men den har begåvats med en sällsynt bra baksidetext så för en gångs skull citerar jag:

Allt låg i mörker. Tillsammans med den totala tystnaden bredde svärtan ut sig. Slukandes allt och intet. Plötsligt och utan att ge ifrån sig så mycket som en viskning öppnades tre runda öppningar i tomheten. På en dimhöjd äng en bit bort satt en ensam man på en illa hopsatt pinnstol.
Hans öde hade många själar på sitt samvete.
I mittens cirkelformade hål mellan tomheten och alla levande tings tankar låg en värld av drömmar.
Men flickan vid kvarnen drömde inte.

Det är mycket som är vackert med Vid cirkelns slut, inte minst språket som verkligen glimrar till ibland och namnen som faktiskt alltid gör det. Jag gillar att man får tänka lite men kanske man ibland får tänka lite för mycket, då och då tar konstigheterna över och förtar lite av den fina berättelse det faktiskt är ibland. Små historier vävs in i den stora och vart det sedan tar vägen, ja det får vi nog veta i Vägen till Umbria II.

Mörkersdottir, 2011

Några intressanta länkar:

På bloggen Vid cirkelns slut presenteras en ganska bra illustration av hur svårt det är att hålla reda på alla karaktärer och deras olika relationer till varandra.

På förlagets hemsida finns också en väldigt bra sammanfattning/inledning till boken, av författaren Jan-Erik Ullström.

Bokblomma och Boktokig har också läst.

Kommentera